Laceys väg in i konstvärlden går via det flotta auktionshuset Sotheby's. Hon är driven och förslagen, samtidigt som hon besitter stor charm och humor. Läsaren följer Laceys liv på Manhattan, tar del av hennes allt eftersom växande inflytande på konstmarknaden och av hennes möten med olika män. Detta är en självständig kvinna med skinn på näsan och en smart kommentar över till de flesta hon möter. Det hade kunnat bli enerverande men Martin är en skicklig berättare och Lacey får mig att tänka på mer klassiska romanfigurer, kvinnor, som söker sin väg uppåt och som ställs inför moraliska dilemman. Hon är något mer än de tramsiga, flamsiga chick lit-kvinnorna, men hon är också i sig själv ett "object of beauty".
Romanen rymmer en gåta, som läsare vet jag att Lacey gjort något för egen vinnings skull men det tar en bra stund innan bilden klarnar, så lång stund att jag börjar underskatta min förmåga att läsa på engelska - tänk om jag missat något? Men så illa var det inte...
Men romanen är något mer än en berättelse om en ung kvinnas liv i konstvärlden - det är en roman om själva konstvärlden. Insiktsfullt och integrerat i sin historia berättar Martin om konstmarknadens villkor sedd ur olika perspektiv, om konstens både ekonomiska och estetiska värde och om hur de båda fluktuerar över tid, om konkurrens om så väl jobb som köpare mm. I romanen finns insprängt reproduktioner av olika målningar som ger en extra dimension åt berättelsen. Jag tänker att romanen är perfekt om man är intresserad av konst, men jag tror också att det är oundvikligt att man blir intresserad av konst efter att ha läst den.
Jag uppskattar romanen mycket och finner den både levande och äkta, bitvis rolig och tilltalande dekadent. Hade jag läst den utan att känna till författaren så hade jag gissat på en betydligt yngre berättare, kanske på en kvinna. Detta gör att jag extra imponeras av författaren Steve Martin som lyckas dölja sig själv så väl i sin text.
Det här lät ju faktiskt riktigt bra! Tyvärr är jag inte så förtjust i Steve Martin så han står ganska mycket i vägen för sin egen bok. Tror att jag troligare skulle plocka upp och läsa den om det var någon helt okänd som skrivit. Som det är nu så ska det ändå mycket till trots att det ju inte lät så pjåkigt als. NY och konst brukar gå bra ihop.:)
SvaraRaderaSom tur är har jag inget emot Martin (är t o m så barnslig att jag gillar honom i Rosa Pantern...) och här är han inte själv synlig i texten, som sagt. Och nej, det var inte ett dugg pjåkigt :)
RaderaNYs konstvärld är nästan alltid intressant att läsa om. Jag har tyvärr inte läst något av Martin, men blir lite sugen nu. Först ska jag dock ta mig igenom Hustvedts senaste, som också utspelar sig i New York (tror jag!).
SvaraRaderaJa just det, hon har kommit med en ny (säkert också utspelad i NY :))
RaderaSå bra du skriver om boken! Jag tror att just denna finns på min läslista, och *kanske* ligger den till och med i min bokhylla redan! Jag har läst en annan bok av Steve Martin, Pure Drivel, som var rolig och underhållande, men den här verkar bättre.
SvaraRaderaKul om den finns i eller är på väg in i högarna hos dig! Pure Drivel måste jag förstås kolla upp, visste inte att han skrivit i The New Yorker! Lånade nyss The Pleasure of my company på jobbet och har tidigare, fast det är längesen nu, läst Shopgirl.
Radera