Älskaren - gästspel på Gävle teater

Ikväll såg jag Riksteaterns uppsättning av Harold Pinters Älskaren i regi av Mårten Andersson. Jag tror faktiskt det är mitt allra första möte med den Nobelpristilldelade dramatikern. Och det är ett lyckat första möte.

Maria Selbing och Per Burell är skådespelarna som gestaltar ett par, Sarah och Richard. De båda befinner sig i hemmet och i en dialog där varje ord tycks ha en underton eller dubbelmening av något annat. Så framkommer att kvinnan har en älskare, men mannen är inte svartsjuk - åh nej - han har ju sin älskarinna, en "hora".

Älskaren Max kommer en eftermiddag, spelad av Per Burell och som åskådare anar jag att makarna befinner sig i ett intrikat rollspel. Genom små förändringar blir de några andra för varandra, de svarta lågskorna byts mot röda med sylvassa klackar, hetsande eggande. Men kanske är det ett spel som gått för långt? För samtalen blir hetsigare, maktanspråk förflyttas mellan de båda. Vem som för och vem som följer blir alltmer otydligt.

Osäkerheten är stor både mellan de två på scenen och för mig i publiken. Det är en pjäs som förbryllar genom det tvetydiga i dialogen där det kanske inte ens är klart vilka det är som leker med varandra. Är allt i själva verket ett spel, och livet teater?

Det är bra spelat där de ibland teatralt sagda orden förstärker rollspelet som sker på scenen. Scenen är enkel med tre stolar, och med skarpa kontrast mellan ljus och mörker.

Det var en spännande söndagskväll på Gävle teater!