Hemligheter och mord i herrgårdsmiljö

I lördags, på jobbet, hjälpte jag en besökare att finna olästa Agatha Christie-böcker fast i talboksform. En av dem hade inte heller jag läst, aldrig ens hört talas om. Det måste jag förstås råda bot på. Så efter helgens arbetsdagar intog jag soffläge tillsammans med Hemligheten på Chimneys.

Vad var det då som lockade? Jo, främst den utlovade herrgårdsmiljön och det att den gavs ut under bästa Charleston-tid 1925.

Innanför det här fräcka 80-talsomslaget gömmer sig en snårig historia om ett mystiskt manuskript, märkliga möten och övertygande förklädnader och förstås med några mördade personer. 

På Chimneys går det undan. Allt utan att vare sig Hercule Poirot eller miss Marple är i närheten... Här finns istället Anthony Cade och en eller annan kommissarie från Scotland Yard såsom Battle, som jag inte tror mig känna sedan tidigare. Roligt är det också - på ett brittiskt och ibland lite plumpt sätt vilket jag mest tror beror på åren som gått. 

Det var nog 100 år sen jag senast läste något av deckardrottningen. Det gav allt lite mersmak, och vill jag ha en till dos av Chimneys så ska jag läsa De sju urens mysterium (1929).