En obehagligt bra debutroman

1.

En roman som dröjer sig kvar på ett inte särskilt behagligt sätt är Negar Nasehs form- och stilsäkra debut Under all denna vinter.

Först när jag läser så gör jag det med igenkänningsglädje - det är ju i Västerbotten den utspelar sig! Där har jag makens familj och en god vän. Men snart infinner sig istället ångest, oro och hög puls - så flyttar huvudpersonen Helene från bokens sidor och in i mig.

Tillsammans med sin kille bor Helene i ett hus här i obygden, sitt hjärta har hon på skärgårdsön Marsö. Hennes förhållande till platser är enklare än det till personer, och hon väljer ofta ensamheten, söker sig bort. Nu har veckor ägnats åt att förbereda mammans besök i huset, de har inte setts på länge. Besöket är förknippat med oro mer än förväntan. Och det visar sig snart att deras förhållande är sårigt, trängt och att Helene lider oerhört av det. Deras relation är kall, på håll finns värmen från den frånvarande pappan.

Mamman kommer och Helens krafter sätts på yttersta prov. Nätterna är sömnlösa, ängslan stor. I romanen också tillbakablickar till tidigare händelser, där modern t ex berättar för pojkvännen om Helenes barndom. För Helene glider dröm, sömnlöshet, vaka in i varandra och in i det vakna livet. Modern är något hon måste frigöra sig från - men hur?

Det finns ju flera romaner som skildrar frigörelsen från en hemsk mor - där modern symboliskt eller bokstavligt måste dö eller på något vis avlägsnas från för att dottern ska komma vidare. Naseh har en subtilitet i det hon skriver, och det blir inte alldeles klart vad som egentligen orsakat denna trasiga mor-dotter-relation.

Romanens ord är valda med omsorg och stor precision, det skapar eller återspeglar det tryck som finns inom Helene. Det finns inga ventiler, inga vägar ut. Naseh berättar i tredje person men ligger så nära Helene att läsaren ändå nästan är ett med henne. Det är skickligt tycker jag att skapa den här närheten från det mer distanserade berättarperspektivet.

2.

När jag läst ut och skrivit om romanen läser jag bokens andra halva som är författarens arbetsdagbok. Det är generöst (och även lite vanskligt) att bjuda in läsaren, inte till något generellt sätt att arbeta med en text utan till arbetet med just den här specifika texten.

Författaren skriver här själv om modersmordet, gör till viss del tolkningar åt läsaren. Liksom jag kom nära Helene kommer jag här ytterst nära författaren och hennes visioner. Jag skummar sidorna, vill inte ha för mycket.

3.

En lustig sak är Helenes arbete och den här meningen i romandelen av boken: "Hon hade inte mycket kvar av översättningen av ännu en ny deckare som var tänkt att bli sommarens storsäljare."

Kanske blir inte Under all denna vinter någon sommarens storsäljare men den är bra mycket mer gastkramande än de massproducerade deckarna. Trots att boken gör mig obehaglig till mods så är jag jublande glad över att det här och nu ges ut så bra ny litteratur!

Det här var en av de böcker jag såg fram emot att läsa under våren.