Vattnet drar i Gästrikland

Människor blir som förbytta, våldsamma, drabbade av galet begär. En ung kvinna hittas död, en annan försvinner på märkligt vis. Beata är en av de som ser saker hända, hennes värld skakas om. Amuletter säger Gunhild ska skydda, men vem är hon den där udda kvinnan i skogen? Några är märkta och extra utsatta och drabbade av detta vansinnesonda. Någon har fått ett okontrollerat vapen, hur hanterar Viktor sitt övertag? Vad är det egentligen för mörka, destruktiva krafter som frigjorts i Vattnet drar?

Författaren belyser de otäcka händelserna ur flera perspektiv - här är de direkt drabbade som inget vet, den lokala journalisten som fått jordens scoop, de som väntat på att krafterna ska vakna osv. Men även utan de mystiska krafterna och ondskan pulserar bruket och landskapet där allting händer av oro. Unga människor köper hembränt av hemvävda gangsters, de där som blev kvar och inte tog sig loss. Det är ett i utkanten bortglömt samhälle i moraliskt förfall. Det finns de som tagit sig därifrån, några hamnade i Gävle. Och nog är det roligt läsa om staden jag bor i! Jämfört med stackars Hofors är bilden av Gävle riktigt smickrande... Men ett stort mörker vilar över Gästrikland.

Språket höll jag alldeles på att glömma - det är så rätt för den här texten. Det är direkt och fräckt och fräscht och oväntat. "Gullsjuk" t ex ja, men självklart.

Nog har vi bara gläntat på dörren till Madeleine Bäcks värld i Vattnet drar? Jag ser fram emot de två kommande delarna.