Jag är bröderna Walker

Odd Marius Walaker får efter ett fall med cykeln en alldeles speciell förmåga - han kan se och skönja samband och sammanhang som ingen annan. Det är i alla fall vad han tror och det som han berättar om i flera häften, anteckningsböcker. Bröderna Walker kallar han sig för sig själv.

Några decennier senare är Odd Marius Norges ledare, landet är utsatt för någon form av kris som snabbt måste få sin lösning. Men var finns svaren på alla frågor krisen väcker? Vad behövs för att Odd Marius ska återta sin ungdoms storhet? Och vilken är "Wonderboy" som de väntar på? Är det han hos Henrik H Langeland?

Men mest är här tonårsliv - en berättelse om en pojke i en familj med ett outtalat och länge okänt trauma, något som påverkat föräldrarna i varsin riktning. Här finns förälskelsen Mia som går över alla gränser och vänskap som sätts på prov. Här finns en tonårsiver att upptäcka världen, som bland annat resulterar i bandupptagningar med slumpvisa personer genom vilka Odd Marius också själv träder fram. Det är i vackra Oslo allt händer.

Jan Kjærstad är en av mina favoritförfattare. Jag älskar hans sätt att bygga världar, hans sätt att med texten överraska och sätta min uppmärksamhet på prov. Det är ett äventyr att läsa hans romaner och jag vet aldrig helt säkert vilken berättelse han egentligen vävt. Allt det här händer när jag läser Jag är bröderna Walker men ändå är jag inte helt nöjd. Kanske driver författaren det lite för långt den här gången? Odd Marius blir ännu en man i mängden med en förmåga utöver det normala. Även om han inte är så smart och så inkännande som han tror. Han och hans hemska vän Simon är också alldeles för upptagna av bröst och underliv för min smak. Det är en roman med extra allt, vilket hade kunnat vara alldeles underbart.

Desto bättre var det att läsa

Förföraren, Erövraren, Upptäckaren, Kungen av Europa och Normans område.