De försvunna böckernas bibliotek

Med till långhelgen i lilla stugan på ön följde helt oplanerat två böcker med Kristoffer Leandoer som något slags gemensam nämnare. Jag valde att läsa hans eget verk - De försvunna böckernas bibliotek.

Det här är en lurig bok berättad av en man 50+ som är verksam på det litterära fältet. Sedan barnsben kan han höra böckerna tala, mumla mellan hyllorna. Hans relation till litteratur och författare är intensiv och märklig. Så råkar han få nys om "korrigerarna", ett hotfullt och osympatiskt sällskap som ser till att böcker, vårt kollektiva minne, försvinner. Efter sig lämnar förstörarna ett slemmigt spår och en äcklig lukt.

Ok.

I romanen jag läser försöker berättaren väcka till liv och återupprätta det som försvunnit, orden som suddats ut. Men berättaren är inte helt pålitlig, människorna han möter är det inte heller. Det är dessutom så att de böcker och författare som boken handlar om inte heller finns på riktigt. I tryckt form. Fast de finns ju i den här boken och i den verkliga författarens huvud. Namn, fullt levande och verkliga, droppas och stoppas in i den här fantastiska berättelsen. Det är förvirrande på ett njutbart sätt och en dröm för en läsare. Listigt och lurigt men också fundersamt om att vara en läsande människa.

Det finns ju ett gäng böcker om både mystiska boksamlingar, om märkliga sällskap och författare på äventyr. Det är svårt att inte ägna i alla fall en liten tanke åt t ex Ruiz Zafons Vindens lunga och Michael Endes Momo eller kampen om titeln. Även Hans Gunnarssons metaaktiga roman All Exclusive susar förbi i minnet.

En fiktiv roman som på svenska heter Den sjunkna katedralen nämns, titeln låter bekant och jag bläddrar i boken jag nyss läst ut, Jag är bröderna Walker. Och visst finns titeln med även här, men i sitt rätta betydelse, som ett namn på ett musikverk av Claude Debussy. Böckerna pratar verkligen med varandra. Högt och ljudligt.