Den inbjudna - L'Invitée

Efter några dagars nyårsfirande och lek med feberrosiga små töser reser jag hem genom ett vinterklätt Norrland. Med i bagaget finns en utläst bok.

Simone de Beauvoirs debutroman Den inbjudna från 1943 har nu översatts till svenska, vilket är tur för mig som inte behärskar mer än en skraltig skolfranska. De Beauvoir, vars Det andra könet jag läst tidigare, faller mig väl i smaken även som skönlitterär författare.

Romanen berättar om ett triangeldrama vid tiden för andra världskrigets utbrott. Françoise, författare, och Pierre, teaterman, har sedan en tid ett kärleksfullt förhållande. Det är ett tillåtande sådant, öppet för andra män och kvinnor. Till dem ansluter sig nu den unga Xavière som till en början lockar dem med sin osäkerhet, naivitet och oförmåga att ta för sig men som snart kommer att styra det plågade förhållandet. Xavières nyckfullhet och plötsliga känsloutbrott påverkar de båda andra parterna och bokens sidor dallrar av svartsjuka och misstro.

Françoise är för mig den mest intressanta personen - hon viker undan sitt eget känsloliv och sina egna önskningar för Xavières skull.

Françoise tog några tuggor av en croissant. Hon orkade inte säga något vänligt, för hon hade upplevt scenen så många gånger att hon redan kände sig äcklad av den obesvärade ton och de glada leenden hon visste att hon skulle visa upp trots sin växande ilska och irritation.

Det är vad som händer; den inbjudna unga kvinnan blir alltmer en källa för irritation. Françoises position, mellan Xavière och den älskade Pierre, leder till frågor om det att vara människa. Kan man upphöra vara subjekt för en annan människas skull? Hur mycket kan man göra avkall på sig själv utan att tappa sig själv? För Françoise finns bara ett sätt att bli fri från den förtärande relationen och framför allt från Xavières makt över henne.

Den inbjudna är en stark roman att läsa; den är resonerande och funderande, den följer nära de olika kontrastrika och komplicerade personernas liv och tankar. Romanen känns också, trots åren som gått, som en frisk fläkt. Den är ett djupdyk i Paris konstnärskretsar och ett drama som suger fast.

Nu ser jag fram emot en annan debutroman i sprittande färsk översättning Resan ut (1915) av Virginia Woolf.