jag läser böcker på nytt men inför höstens begivenheter har jag läst om Jonas Hassen Khemiris förstlingsverk Ett öga rött. Själva grundhistorien kommer jag ihåg sedan förra gången men jag ser mer tror jag än vid tidigare läsning - språket, som är egensinnigt, är bekant och jag kan fokusera på handlingen, på berättarteknik och annat.
Vad som dock slår mig är att vissa minnesbilder är helt felaktiga. I mitt minne är bokens kvinnor betydligt mer närvarande - den döda mamman, pappans dejt, den äldre damen Dalanda, Marit som Halim är intresserad av.... Är det filmen lagt sig som ett raster mellan mig och boken? Eller har jag i efterhand fyllt i och lite ändrat historien?
I en intervju med författaren berättar han om sin fascination för koder, hur han lägger in ordlekar, anagram etc i sina böcker som underhållning för sig själv och för kluriga läsare. Tyvärr är jag nog ingen vidare sådan. En klurig läsare alltså.
Däremot gillar jag hur Khemiri skriver in sig själv som Halims andrahandshyrande granne, där han inte ger en alldeles smickrande beskrivning av sig själv. Om det nu är sig själv han beskriver och inte en litterär produkt kallad Jonas Khemiri? Jag kommer också flera gånger på mig själv med att tänka att han är en rätt bra berättare, Halim: Detta trots omläsning och jag mycket väl vet att en fullständigt litterärt begåvad författare står bakom orden. Lurad med andra ord.
Jag skäms nästan över att säga att jag ännu inte har läst Ett öga rött, men i söndags köpte jag den äntligen, så nu kan det bli av!
SvaraRaderaDet händer mig också att jag har tydliga minnen av saker jag läst i en bok eller sett på film, och sedan läser om boken/ser om filmen och blir fullständigt överraskad. Retligt, men... tja, så fungerar väl minnet, då. Skönt att höra att jag inte är ensam om det!
Minnet är lurigt... Hoppas du gillar boken!
SvaraRadera