måndag 17 december 2012

En paradisisk tillvaro?

För en del år sedan läste jag ikapp med läsarjuryn i Sveriges radios romanpris, och sedan lyssnade jag på sändningarna av diskussionerna om romanerna. Nu är det först när jag nästan läst ut boken som jag inser att det här ju är en av årets nominerade.
I Ön låter Lotta Lundberg olika världar och värderingar mötas och ställas mot varandra. Olivia är svenskan som tillbringat 25 år i paradiset, på söderhavsön, och i egenskap av läkare blivit nästintill en del av befolkningen. På ön lever man lustfyllt och med stor njutning av varandra. Men ett rykte om att minderåriga flickor utsätts för övergrepp har uppstått efter att turister besökt ön. Därför kommer nu tre britter, som representerar socialtjänsten, för att undersöka om detta stämmer. Tjänstemännen ska rapportera hem och se till att de engelska lagarna följs i denna avlägsna del av det brittiska väldet.

I romanen raljerar britterna över social- eller kulturantropologen som de menar lätt intar en relativistisk hållning, där allt tolkas som likvärdiga kulturella uttryck. För en del år sedan läste jag just socialantropologi och tillsammans med mina kurskamrater ägnade jag mycket tid åt att vrida och vända på olika begrepp. Vad är släktskap? Hur förhåller sig det västerländska ekonomiska systemet till t ex det på Trobrianderna? Men när man talar om sexualitet ställs saker och ting på sin spets, och de egna kulturella glasögonen är svåra att ta av, om det ens är önskvärt. Socialarbetarna märker dock att det inte är lätt att dra klara gränser, att engelska lagar inte utan vidare går att applicera på denna avlägsna ö. Olivia vet hur engelsmännen tänker, vet vad som kan hända om de får en felaktig bild om livet på ön. Ändå är det något som sätts i gång. Kvinnorna får en röst och ser sig själva med en annan blick - och de får tolkningsföreträdet. 

Ön är en påfallande öppen roman. Som läsare får jag inte något facit på vad som är rätt eller fel, livet innehåller ju heller inget facit. Författaren väcker intressanta frågor, provocerande kanske för vissa. Men hon avkräver varken läsaren eller sig själv något svar, eller ansvar. Det ska bli spännande se hur Ön står sig i konkurrensen om romanpriset.

And the (other) nominees are:


De nominerade är:
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
En storm från paradiset av Johannes Anyuru
Ön av Lotta Lundberg
Förrädare av Ola Larsmo
Skuggland av Jonas Brun
Bret Easton Ellis och de andra hundarna av Lina Wolff

4 kommentarer:

  1. Gillade Ön! Kanske just därför att den inte ger något svar, inget facit, som du skriver. Har också klarat av Bret Easton Ellis ... , ska försöka hinna med några av de andra titlarna innan juryn sammanträder i vår.

    SvaraRadera
  2. Roligt att du också läst - och att vi har inlett samma "läsprojekt"! Jag lånade hem Skuggland igår och står i kö på de andra. Önskar mer lästid i julklapp :)

    SvaraRadera
  3. Ön finns som e.bok på bibblan så den ska absolut läsa.

    SvaraRadera
  4. Jag är väldigt intresserad av att läsa den här boken. Det låter som att den är så tvetydig och komplicerad som den behöver vara. Precis som man inte kan avgöra vad som händer förrän man verkligen är på Ön, kan man nog inte förstå boken förrän man har läst den. Det låter bra att du tyckte om den!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!