Läsutmaning: August Strindberg 2012 - bok 1

I ett passionerat utbrott trycker hon mig mot sitt bröst, kysser mig på pannan, och jag överhöljer henne med kyssar! Sedan duar hon mig! Bandet mellan oss är knutet och från den stunden begär jag henne.

En dåres försvarstal var tänkt att bli årets påskläsning, men den tog slut redan på skärtorsdagen. Strindberg rasar i boken och han är också rasande bra. Han skriver med sån frenesi först i kärlekens namn och sedan i hatets.

Det är en uppslitande kärlekssaga som skildras. När de först träffas är hon gift, friherinna, men finner i den unga blivande författaren en utväg. Från den tvingande kvinnorollen i det instängda äktenskapet vill hon till teaterns tiljor. Men det är en upptakt som inte leder ut från det ibsenska dockhemmet. Istället är det berättelsen om förhållandet från helvetet där mannen Axel och kvinnan Maria (eller Strindberg och von Essen) sliter i varandra. Samtidigt lever de i något slags trioäktenskap med Marias ex-man. Det är överspänt och nervpirrande.

Jag vet inte om det är en dåre som talar, var går gränsen mellan dårskap och olycka? Kärlek och svartsjuka? Det är en studie inifrån, skriven på franska inte för att läsas av en svensk publik enligt efterordet. Skriven kanske för att lugna det egna sinnet, för att spy upp all galla en gång för alla. Det är så intensivt, hätskt och samtidigt insiktsfullt. En dåres försvarstal är en antikärleksroman, nästan uppfriskande i sin besatthet. Strindberg är inte snäll mot kvinnorna, och väl inte heller mot männen. Och jag, ja jag gillar honom.

Detta var min första etapp i läsutmaningen August Strindberg 2012, arrangerad av Jessica/Ord och inga visor.