Möte i storstaden

Till en som gick förbi

Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm.
Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång
Passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong
Och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.

Vad smidig, ädel växt, och benet till sin form
som en statys! Jag drack i vanvettigt begär
det ljuvas eggelse, en vällust som förtär
ur ögats svartblå sky som gömde hemlig storm.

En blixt … och sedan natt! - Din blick lät en sekund
min själ bli född på nytt, o skönhet, samma stund
försvunnen! Skall vi ses i evigheten nu,

på annan plats, långt bort? Kanske ej någonsin?
För sent! Jag kände ej din väg, du inte min …
Jag skulle älskat dig, och detta visste du!

Charles Baudelaire: Det ondas blommor

Översättning: Ingvar Björkeson

Obs kvinnan på bilden, Manets "Parisiska", har inget med texten att göra..