måndag 26 mars 2012

Konstigt i Wien

DN är minsann mer än Boklördag och söndagens upplaga bjöd på en hel del långläsning. Det var dock varken i artikeln om Julian Assange eller i intervjun med Carola jag fastande längst utan i den långa perspektivrika texten av Ingela Lind om Gustav Klimt (1862-1918). Det är jubileumsår (!) i år, och 150 år sedan konstnären föddes, det firas med flera utställningar i Wien.
Gustav Klimt
När vi, maken och jag, var i Wien för några år sedan såg vi Klimt på musèet Belvedere. Han delade utställning med Egon Schiele (1890-1918), som också finns på Leopold museum. Klimt var jag ganska välbekant med sedan tidigare, som nog de flesta med något litet konstintresse. Schiele däremot var en överraskning och hans uttrycksfulla, ibland nästan vulgära målningar blev ett starkt möte.
Egon Schiele
Ingela Linds artikel har dock ökat mitt intresse för Klimt, som är något ännu mer än den sköna "Kyssen". Hans konst hänger tätt samman med sitt samhälle och den tid som kom därefter - och blev en del i ett politiskt spel.

Kanske är det dags att på allvar börja beta av konstnärsbiografierna i bokhyllan? Och att fundera över när det är dags för ett återbesök i Wien... Tilläggas kan att jag, förutom konsten, minns de helt underbara tårtbitarna i Belvederes kafé.

7 kommentarer:

  1. Jag satt just och läste den artikeln! Så härligt att de gav så stor plats åt Klimts rika liv. Jag älskade hans målningar som tonåring (som så många andra). Efter att ha försökt strukturera världen i svart och vitt, föll jag till slut pladask för hans explosioner i färg, mönster och guld. Det är bra att Lind skriver om tidens kvinnosyn. Vad jag tyckte redan då var att kvinnorna på målningarna inte bara var mystiska femmes fatale, utan ändå hade integritet.

    Jag har ju hållit på med att läsa Mannen utan egenskaper i över ett år, och det är en fascinerande tid (för de priviligerade) som den berättar om. Just i år har jag också börjat längta efter att resa till Wien. Det var tjugo år sedan jag var där!

    SvaraRadera
  2. Bra du också läst! Jag måste komma ihåg att klippa ur artikeln (länkar är ju inte att lita på..) och kanske så småningom kolla upp boken som Lind nämner. Intressant det där hur man "tvättat" konsten för att få den att passa sina egna syften.
    Minns inte att informationen om Klimts måleri var så.. informativ.. artikeln belyser den på ett bra och fördjupande sätt, tycker jag.
    Tänk en konstresa till Wien... ja, längtan växer sig starkare!

    SvaraRadera
  3. Tack för länken, annars hade jag missat artikeln. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i Kyssen. På det sätt som mannen håller kvinnan liknar det mera ett övergrepp än en öm omfamning.

    SvaraRadera
  4. Mimmimarie - jag tänkte faktiskt på det när jag "klistrade in" Kyssen här. Den är ju inte alls så otvivelaktigt skön som jag mindes den.

    SvaraRadera
  5. Tack för länken, Klimt är en av mina favoritkonstnärer.
    /bokmania

    SvaraRadera
  6. Vad roligt att hitta lite mer konst! Jag kommer aldrig ihåg att köpa DN på lördagar fast jag egentligen tycker den är roligare att läsa än en del annat.. Ska kolla länken dock. Håller med Jenny om det där med tonårsminnena. Klimt och Monet var nog dominerande på mångas väggar. Jag hade även Van Gogh och Goya.;)
    Gillar hur Klimt använder färg men har ingen som helst koll på hans liv alls. En sådan där konstnär man inte hört något om liksom.

    SvaraRadera
  7. Tänk... i lördags funderade jag på att säga upp min helgprenumeration av DN (för jag har börjat tröttna på Boklördag som jag tycker har blivit mer och mer urvattnad) men så såg jag artikeln om Kimt (i söndagens tidning) och tänkte- tack för den- och nu kommer jag att fortsätta med DN ett tag till. Precis som du längtar jag efter att sätta ögonen i åtskilliga konstnärsbiografier- men jag får vänta... "mitt" bibliotek öppnar inte på riktigt förrän i september...

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!