onsdag 21 oktober 2009

Vad gjorde Inger Christensen i Gävle?

I våras besökte Katarina Frostenson mitt bibliotek under en dag vigd åt poesin. Hon satt med ryggen mot Gavleån och påmindes om en dikt av Inger Christensen där just denna å nämns. Fast hon kallar den kanal. Jag har tänkt på den där dikten sedan dess, på att jag skulle vilja läsa den. Och nu ligger diktboken Alfabet framför mig, skvallrandes om Gävle. Gävle som en gång utsågs till "Sveriges tråkigaste stad" i någon av kvällstidningarna. Det finns roligare saker att göra än att läsa om sin hemstad hos Christensen, men jag gör det ändå:

"kanalen i Gävle är blank som metall
och oavsett väderlek speglar den alltid
ett gråväder någonstans, så att man aldrig
får mod att rista sitt hjärta i
vattnet och blint som en dikt vilken
skrivits för tidigt flyta bort
från kommunens statister på torget

gatorna ligger som någon en gång måste
ha lagt dem och väntar, gatstenarnas
ljus stiger upp mot en igengrodd himmel
och först klockan fem när fabriksporten
öppnas ser man ett barn springa bort mot
sin far medan han liknar en främling och
dela hans änglsan innan den försvinner

det är här i en nernött provins
där gatornas träd från timme till
timme kastar längre skuggor än förr
samlar vatten och vakar över att de vuxna
hushållar med sin tilmätta
tid och nätt och jämnt längtar

det är här i en nernött provins
där inga citronträd blommar
där svalorna inte har anlänt och
sommarn är nästintill dyster av sol
som folk ligger vakna och tänker
medan trädgårdar långsamt slår rot

bara enstaka hundar är redan på gång
en örn slår sig ner på en kudde av
luft medan ett barn i sin säng får
en mönstrad tapet att likna en
himmel som snart ska klarna

det är här i en nernött provins
med ett vemod som ingen törs älska
som gruset på slottsparkens gångar
envist knastrar i åratal sedan
de sista förälskade gick där

det är här i en nernött provins
som den sista husklungan redan för längesen
har gjort halt så att folk kan se TV
och uppsamla tårar för kommande bruk

blott en hemlös sparv flaxar upp
blott en pust som från alla tings
laglösa sorg får ett träd att
viska ett dunkelt och svårbestämt ljud

innan tåget med ryck drar i gång
och jag snart blott ska minnas den
tomma perrongen och bänken med den

blöta tidning som vinden som bläddrar
så beskäftigt i allt aldrig fick
lyftad, medan resten slussas in

i min barndom någonstans i ett
torrt och outrotligt hus där

jag står i ett fönster och ser
på tåget i det silande regnet

kväll den sextonde juni"

5 kommentarer:

  1. Nämen, har Inger Christensen skrivit en dikt om Gävleån? Allt jag har läst om henne har gjort mig intresserad av hennes poesi, och ändå har jag inte läst något än. Jo, nu har jag det, en riktigt bra dikt om Gävleån! Jag vill verkligen läsa mer. Tack för att du skrev ut dikten!

    SvaraRadera
  2. Jag var här inne och läst igårkväll, och sen gick internet ner hos mig så jag kunde inte kommentera. Men det här dikten var ju helt fantastisk! Bara fraseringen ger en helt annan rytm och betydelse till orden. Och mantrat "nernött provins" som omfattar en negligerad utkant av landet, med ett trött minne av någon slags storhetsperiod, som också de planerade gatorna, och en "slottspark" ger uttryck för. Väldigt stämningsskapande! Huruvida det egentligen säger så mycket om Gävle har jag svårt att uttala mig om; jag har bara besökt staden en sommareftermiddag för några år sedan, då jag lyckades övertala sambon att köpa ett par nya skor i en sportbutik. Men jag minns ån, det gör jag.

    SvaraRadera
  3. Visst är den fin, i allt det slitna. Men ni förstår att jag längtar bort ibland, dit där citronträden blommar. Christensen ska jag bli mer bekant med. Så är det. Tror jag ska ljuda högt ikväll. Kanske det här (men innan dess rätta till de många tangenttrycksningsfelen i avskriften ovan):

    hösten finns; eftersmaken och eftertanken
    finns; och enrum finns; änglarna,
    änkorna och älgen finns; enskildheterna
    finns, erinran, erinrans ljus;
    och efterljuset finns, ekträdet och almträdet
    finns, och enbärsbusken, enheten, ensamheten
    finns, och ejdern och etterspindeln finns,
    och ättikan finns, och eftervärlden, eftervärlden

    SvaraRadera
  4. Alltså, den där fraseringen är verkligen fantastisk. Jag blir alldeles matt och hänförd på en gång. jag måste också leta reda på något av Christensen.

    SvaraRadera
  5. Nu har jag läst på lite mer. Alafabet som dikterna ovanför kommer från är inte bara byggd kring alfabetet utan också kring Fibonaccis talserie. Mycket tanke både kring ord och siffror alltså...

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!