En lockande leguan

Några månader har passerat sedan jag hoppade av dagis. Inga formulär fanns att fylla i, så jag öppnade i all anspråklöshet grinden och gick hem. Personalen har inte vidtagit åtgärder. Förmodligen tror de att jag fortfarande är där.

Så börjar boken, debutromanen, som jag i min tyvärr lästorka ser fram emot. Hoppas den blir svår att motstå.

Fast i helgen blir det allra mest film. I Göteborg.

Borås debutantpris - och så min läsning

2001 delades Borås debutantpris ut för första gången. Jag var där just då för att, om jag minns rätt, ventilera min uppsats och hörde uppläsningen med de nominerade på Högskolan. Mara Lee viskläste mystiskt sina dikter men Lotta Lotass Kallkällan tog hem det allra första priset. Nu har årets nominerade tillkännagivits och jag konstaterar lite skamset att jag inte läst någon av dem.

Faktiskt så har jag inte läst mer än två av de som tilldelats priset sedan starten 2001 - Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött och Tomas Bannerheds Korparna. Men de allra flesta har jag inte läst

2001: Lotta Lotass Kallkällan

2002: Maria Zennström Katarinas sovjetiska upplevelser
2003: Daniel Sjölin Oron bror
2004: Jonas Hassen Khemiri Ett öga rött
2005: Ida Börjel Sond
2006: Andrzej Tichy Sex liter luft
2007: Martina Lowden Allt
2008: Viktor Johansson Kapslar
2009: Sara Mannheimer Reglerna
2010: Johan Kling Människor helt utan betydelse
2011: Helena Österlund Ordet och färgerna
2012: Tomas Bannerhed Korparna
2013: Susanna Lundin, Hindenburg

Det får mig att ifrågasätta min egen läsning. För jag tänker att jag läser ganska brett, men även ganska smalt, och att jag läser en del samtida svenskt. Men i dessa författarskap har jag inte dykt. Och jag tänker att jag är betydligt mer bekväm och trygghetssökande i min läsning än vad jag vill erkänna för mig själv. Det kanske är dags att sticka in näsan i framtiden? Finna de nya angelägna författarskapen.

Tid för Mãn

Den här eftermiddagen har jag som uppladdning inför nästa läsakt ägnat mig åt att titta ikapp. Närmare bestämt har jag sett programpunkten med Kim Thúy och Linda Olsson från Stockholm Literature. Det är ett böljade spontant samtal om språk - som är så mycket mer än ord - om kulturell tillhörighet, om mat osv. Mat som tema är också föremål för samtalet i Babel.

Och så har jag läst andra bloggares ord om romanen jag ska läsa, Mãn - Lyrans Noblesser, Och dagarna går, Bokmania - som alla tre lyfter fram just ordet, språket, som något av det storartade med den relativt tunna boken.

Bokmania berättar så fint också om sitt eget verkliga möte med Kim Thúy. Själv är jag alldeles för blyg för att ta författarkontakt, förutom i tjänsten förstås.

Dags nu att slå mig ned med vinterkrispiga

som jag ser mycket fram emot att läsa.

Repetitionen

I oktober tilldelades Eleanor Catton The Man Booker Prize för sin The Luminaries, och det var väl då jag lånade hem hennes förstlingsverk Repetitionen som jag först nu har läst.

Utan tillstymmelse till linjär ambition berättar Catton i sin roman om svallvågorna efter att en lärare avslöjats ha ett förhållande med en elev. Det berättas genom den yngre systern till eleven, Isolde, genom hennes möten med saxofonlärarinnan och med Julia som ser Isolde som något mer än som lillasystern. I romanen repeterar också dramainstitutets ettor årets föreställning, samtidigt pågår ett slags generalrepetition inför livet. Händelser glider in i och över varandra.

Det är unga människor som träder fram, som testar sig fram - och vilsna vuxna existenser som inte kan hantera varken de unga människorna eller deras försmak av vuxenlivet. Såväl de unga som de vuxna kämpar med något slags identitetsskapande.

Repetitionen rundar sig själv, backar tillbaka, repeterar och bjuder trots sin tryckta form på en hypertextuell upplevelse. Den är i sig en föreställning, intuitivt skruvad.*

Och det är en fascinerande bok att läsa, sättet den vrider fram handlingen på är övertygande och mycket tilltalande. Författaren oroar och roar och väcker förundran - för även om jag ibland ville rycka ut sidorna och sätta ihop dem på nytt, så lyckas hon ta mig med på denna hoppiga romanfärd.

*Romanen har en egen text på Wikipedia där man benat ut den yttre handlingen. 

Senaste...

boken jag läste ut: Kavalier & Clays fantastiska äventyr av Michael Chabon - en superhjälteroman...

boken jag påbörjade: Repetitionen av Eleanor Catton - ett smalare (och bättre?) alternativ än hennes Bookerprisbelönta The Luminaries 

bokbeställningen: Negar Nasehs Under all denna vinter som jag ställde mig i bibliotekskö på idag. Tyvärr var någon annan snabbare.

bibliotekslånet: Illusionernas bok av Paul Auster. New York, New York...

serien jag blev nyfiken på: ?


filmen jag såg: Hannah and Her Sisters - ett av Woody Allens mästerverk.

filmen jag blev nyfiken på: Känn ingen sorg - påmind av guldbaggarna.

boken jag dreglade över: Middlemarch. Men nej, boken är för tjock, texten är för liten.


Enkäten upplockad hos frukostbokklubben.

En fantastisk superhjälteroman

Outgrundliga är bokens vägar. För inte kunde jag väl tänka mig att jag skulle vilja läsa en roman om superhjältar - eller om deras tecknare? Men när jag sökte litteratur med spelplats New York så envisades den här med att dyka upp och jag läste under ett par veckors tid Kavalier & Clays fantastiska äventyr av Michael Chabon. Romanen som gav författaren Pulitzerpriset år 2001.

Kusinerna Josef (Joe) och Samuel (Sam) möts efter att Joe lämnat sin familj och under stor dramatik och med mycket mod och list flytt Prag, alldeles innan den nazistiska regimen avskurit judarnas vägar ut. Det är en farlig tid och planen är att Joes föräldrar och yngre bror snart ska komma efter. Själv hyses han efter sin långa resa in i Sams rum i New York och de försöker genast skänka liv åt en dröm - att skapa en egen superhjälte. Och de gör så. De hittar på "Befriaren", präglad av Joes förmågor inom utbrytarkonsten. 

Tiden går och de blir verkligt stora serieskapare även om pengarna inte hamnar i deras egna fickor. Drömmen att förenas med sin familj tycks för Joe dock bli allt svårare att se förverkligad, och Joe tillåter inte sig själv att njuta av sitt eget fria liv. Men kärlek kommer som visar på andra sätt att vara - både för Joe och för Sam. Deras ibland ganska trasiga liv tar olika vägar, men superhjälten och det den står (och kompenserar) för är alltid nära hjärtat.

Det finns en växelverkan mellan olika lager av skeenden i romanen, alla inte med en gång tydliga. Här är superhjälteserien som smittar av sig på verkligheten och tvärtom, här finns krigets fasa så påtaglig i kusinernas liv. Spelplatsen är verkligen New York, en 40-talets stad som gjord att upptäckas, att komma som främling till - och på samma gång är staden en kuliss för kusinernas drömmar. 

Ibland får jag samla kraft för att ta mig vidare i tegelstenen som då och då bubblar över av ordrikedom och seriekaskader. Det är en äventyrsberättelse med en allvarlig klangbotten, eller en allvarlig roman med en underfundig spets. Och om än oväntat så konstaterar jag att det här faktiskt är en roman för mig. Jag tycker mycket om de här kombinationerna, och gillar när författaren ibland i notens form flikar in lustig information. T ex om hur en tidigare förkommen serie böcker "dök upp på IKEA i Elizabeth, New Jersey, där den stumt fungerade som sobert värdig scenrekvisita till golvmodellen av bokhyllan 'Hjörp'". Sådana små bisarra upplysningar är jag väldigt svag för. Författaren förhåller sig tror jag fritt till verkligheten och skapar möjliga möten, så får t ex Salvador Dali låna sin strålglans åt romanen. 

Romanen är en kärleksförklaring till superhjälteserierna och den betydelse de haft för flera generationer barn och vuxna. Den kärleken går igenom sidorna och befästs från start också av förläggarna, med efternamn Gedin:  

sidoläge

Endorsement - Slate's Culture Gabfest

För någon vecka sedan läste jag någonstans några tips på olika bra podcasts. Jag valde att testa en av de rekommenderade - och har inte kunnat sluta lyssna. Jag lyssnar på bussen på väg till jobbet, under promenaderna hem, istället för att läsa innan sängdags...

De verkar så trevliga - Stephen Metcalf, Dana Stevens och Julia Turner som sänder Slate's Culture Gabfest. Programmet är från New York, det hör samman med en nättidning som jag inte bekantat mig närmare med, och innehåller intressanta smarta samtal om tre teman t ex en aktuell film, en bok eller något kulturellt aktuellt. De tre tycker inte alltid lika och diskuterar i god, respektfull ton både högt och lågt med stort engagemang. Varje avsnitt avslutas med att de lyfter fram varsin sak de haft glädje av - deras "endorsements" - som kan vara ett filmklipp, en bortglömd låt eller något helt annan. Till sändningens mer kanske ofrivilligt komiska inslag hör reklamen som de medverkande själva läser, med mer eller mindre gott resultat.

Jag har hört dem prata om filmen Before Midnight, om vad SF-författaren Isaac Asimov egentligen förutsåg för 2014, om Alice Munro som Nobelpristagare och om Nobelprisets betydelse mm. Jag tror faktiskt att de har en crush on Scandinavia.

En gång i veckan sänder de - välj och vraka! 

Några ord om Americanah

Årets andra läsupplevelse blev en stark och viktig sådan, även om jag drar mig för att benämna litteratur jag läser med ord som "viktig" eller "nyttig" som vore den fullkornsbröd. Men Ändå.

Chimamanda Ngozi Adichies nyaste roman Americanah skildrar frågan om ras på ett aktuellt och övertygande sätt. Hon belyser frågor och fenomen ur ett rasperspektiv och gör så att jag för en stund tycker mig ömsa skinn. Det är på så vis en faktiskt viktig roman, precis som t ex Jonas Hassen Khemiris öppna brev till Beatrice Ask. 

Därtill är Adichies roman en kärlekshistoria, en berättelse om tillhörighet, om livsval, om håret som symbol för identitet etc (vill man ha en fullödig redogörelse av innehållet är det som synes inte här man ska läsa). De älskande huvudpersonerna som skiljs åt påverkas av omvärldens syn på dem, och författaren skildrar erfarenheten av att bli "svart". Att bli den som är icke-vit. Och så sedan att komma tillbaka - i det här fallet till Nigeria - och vara en annan, en förändrad, bli sedd som en som varit i Amerika.

Till skillnad från hennes tidigare romaner Lila hibiskus och En halv gul sol finner jag Americanah enklare berättad och med ett innehåll som inte är lika gripande, det kanske istället är i någon mån ingripande.. Romanen är mer politisk, där den bitvis är både underhållande och drivet argumenterande, särskilt i de blogginlägg som författas av bokens ena huvudperson. För i bloggvärlden finner Ifemelu sitt forum för att väcka frågor om hur det är att vara svart amerikan/icke-amerikan i USA, vilket är mycket avslöjande och tankeväckande om än ibland kanske lite övertydligt.

Ett samtal i boken fastnar eftersom det handlar om litteratur, om hur en svart amerikansk författare inte kan skriva om rasfrågan explicit på samma sätt som en vit eller icke-amerikansk författare kan:

Så om man ska skriva om ras måste man se till att det är så poetiskt och subtilt att läsarna som inte läser mellan raderna inte ens fattar att det handlar om ras.

Och jag skannar läsarminnet efter böcker där jag läst mellan, eller kanske borde ha läst mellan raderna. Funderar över vilka de kan tänkas vara.

Adichie är ju en utmärkt talare vilket bland annat hennes anförande på Stockholm Literature vittnade om, här finns ett annat tal av henne där hon argumenterar för vikten av att det finns flera berättelser som tillsammans speglar världen. Med Americanah har Adichie bidragit ytterligare till den stora, viktiga, väven av berättelser.  

10 böcker jag ser fram emot ur vårens utgivning

Årets första arbetsdag ägnar jag mig åt en liten stunds bläddring i förlagsreklamen Vårens böcker och skriver ned några intressanta men nog för mig förutsägbara titlar. Listor har redan skapats här och där, hos bland annat Feelgoodbibliotekarien.

Chinua Achebe - Inte längre hemma - för att jag läst och gillat Allt går sönder.

Torgny Lindgren - Klingsor och den sista pölsan - för att författaren är en stor favorit och av pur glädje över att Minnen inte var sist ut!

Inger Edelfeldt - Konsten att dö - extra lockande för att det är flera år sedan jag senast läste något av henne.

Kristina Appelquist - Minns mig som en ängel - en svensk deckare med litterära ingredienser? Jo, den gör mig nyfiken.

Juli Zeh - Stopptid - därför att det är på tiden att jag läser något av författaren, inte bara håller hennes böcker i handen. Kanske Stopptid blir starttid för mig?

Jhumpa Lahiri - Låglandet - för att jag tyckte mycket om både Främmande jord och I väntan på ett namn.

Negar Naseh - Under all denna vinter - debutroman som lockar bara genom att ta plats i min kärleks Västerbotten, som så många andra stora berättare satt på den litterära kartan.

Julie Otsuka - När kejsaren var gudomlig - för att Vi kom över havet lockade till mervetande.

Annelie Jordahl - Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona - för att Jordahl visat sig vara en riktigt bra berättare, och en mästare på att gestalta klass. Titeln lovar mycket.

Tomas Anderberg - Det mesta blir aldrig av - för att författaren var en intressant man och tänkare som lämnade livet alltför snabbt.

Elektronisk post kontra pappersbrev

Sent på kvällen läser jag en artikel i SvD som fångar in och samlar ihop några av mina ännu outtalade tankar från dagens läsning av Chimamanda Ngozi Adichies Americanah, som jag kommit ungefär halvvägs i. Artikeln handlar om de sociala mediernas relation till dagens romaner, eller snarare icke-relation eftersom en del moderna författare inte låtit de digitala kommunikationssätten få fäste i sina texter.

Internet är bitvis i Americanah ett relativt nytt fenomen och tillgången till nätet är ganska begränsat. Men de sociala medierna är en del av berättelsen och den kvinnliga huvudpersonen Ifemelu är aktiv i webbforum och bloggar framgångsrikt.

Men när hon tidigare i berättelsen får ett handskrivet brev från sin ungdoms älskade Obinze smäller det så mycket högre än de som kommit med e-post och som "raderats med ett enda klick".

Med ett brev var det något annat. Det fyllde henne med den djupaste sorg hon någonsin känt. Hon sjönk ihop på sängen med kuvertet i handen; hon luktade på det, stirrade på den välbekanta handstilen. 

Ifemelu läser inte brevet, i alla fall inte nu, det hamnar istället allt längre ned i en trave med böcker.

Ett e-mail är så lätt att radera och ett mailkonto är så lätt att avsluta - trådarna till de som en gång varit nära kan tvärt klippas av. Medan en postadress är ett betydligt krångligare byte och breven, ja breven, bär på intima spår från avsändaren.

För många år sedan var jag en hängiven (pappers)brevskrivare, idag har jag till min stora glädje en helt ny liten brevvän och jag upptäcker hur mycket jag saknat det. Hur betydelsefullt det var att välja ett fint papper, att tänka innan orden sätts på papper och att låta den egna avsändande "livsberättelsen" möta mottagarens. Så nog förstår jag de författare som i artikeln ger uttryck för sitt elektroniskt sociala avståndstagande. Även om det naturligtvis är väldigt praktiskt att kommunicera via såväl e-post som sms och Facebook och e-post. Jag har dock inlett året med en Facebook-detox.

Bror och syster - årets första roman blev en klassiker

Så är årets första lässällskap - Bror och syster (The Mill on the Floss) - slut. Det var en känslomässig berg- och dalbana att färdas genom George Eliots (Mary Ann Evans) roman utgiven 1860. 

Bror och syster är Tom och Maggie Tulliver som läsaren först möter i deras barndom. Det är ett omaka syskonpar, och särskilt Tom har svårt att förstå sig på sin yngre och yvigare syster. Tom är den man investerar i. Han får i enlighet med samtiden mest utbildning, trots att det är Maggie som har både störst läshuvud och störst intresse för bildning.

Om hon hade fått ta del av 'riktig lärdom och vishet, sådan som stora män äger' trodde hon att hon skulle ha känt livets hemligheter. Om hon bara hade haft böcker så att hon själv kunnat ta reda på det som visa män visste!

Det relativt lugna livet avbryts abrupt en dag då familjen står på i princip bar backe. Pappa Tulliver har agerat högmodigt och satt alla tillgångarna på spel i en olycksfull process. Slaget blir på flera sätt hårt och vägen tillbaka en lång kamp. Det som gått förlorat ska vinnas tillbaka och rättvisa skipas. 

Familjen anses dock ha bringat hela släkten i vanära vilket naturligtvis påverkar syskonen - samtidigt begränsar faderns hatiskhet och ovilja att se sammanhangen deras liv. Åren går, vreden består och går i arv till Tom. Maggie söker sig ut genom lärartjänster, samtidigt som hon gör allt för att hålla avståndet till fiendesidan. För visst är det så att, förenklat uttryckt, hjärtat klappar varmt för sonen till den mest hatade, den unge man hon mött i all hemlighet. När deras vägar möts igen blir inget som förväntat - varken för Maggie eller för mig som läser.

För Bror och syster går sin egen väg, när jag förväntar mig lösningar och kanske till och med rosenskimmer vänder den om. Så tumlar jag fram och tillbaka i denna allvarliga, tragiska, roman, som ändå inte saknar typiskt brittiskt "wit". Särskilt när berättaren träder fram och talar till läsaren genom att kommentera texten och den "mossiga" tid som skildras får historien ett visst humoristiskt anslag. 

Men mest är det en stark skildring av en familjs bottenlösa fall, och om de följder det får för i första hand syskonen. Att vara kvinna, eller överhuvudtaget människa, är inte lätt och endast små små avsteg från den rätta vägen får stora konsekvenser - för att inte tala om de stora avstegen. Maggies levnadsöde är starkt, och hennes kamp för att hålla den yttre moralen intakt när de inre önskningarna vill något annat är gripande. 

Kanske är romanen i sitt ursprung mer tungläst, men Gun-Britt Sundströms livfulla översättning gör den här till en stor fröjd att läsa. Rent språkligt är den lättflytande, även när innehållet är tungt. 

Egentligen var det Middlemarch jag ville läsa, och kanske är det ett ålderstecken att jag valde bort den på grund av att texten i biblioteksboken var alltför liten? Men Bror och syster var minsann inget dåligt alternativ! Det är en rik och innehållsrik roman som gestaltar både inre och yttre skeenden med samma styrka och engagemang. Det är lätt att förflytta sig från 2014 till 1830, svårare kanske att återvända?

Ett nytt år är här

Kanske är 2014 de korta novellernas år eller tegelstenarnas eller den experimentella poesins? De utstakade läsplanerna saknas, men storartad litteratur väntar det är jag helt övertygad om. Min vana trogen inleder jag året med en klassiker och är halvvägs in i George Eliots Bror och syster i käck översättning av Gun-Britt Sundström.

Jag önskar dig en fin start på det nya året och hoppas det kommer att bjuda på många fantastiska läs- och kulturupplevelser - och kanske på en och annan udda läsplats! 

Läst 2014

Januari:
Bror och syster av George Eliot (Mary Ann Evans)
Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie
Kavalier & Clays fantastiska äventyr av Michael Chabon
Repetitionen av Eleanor Catton
Februari:
Främlingsleguanen av Martina Montelius
Jag reser ensam av Tore Renberg
Mãn av Kim Thúy
Klocka utan visare av Carson McCullers
The Property av Rutu Modan
Mars:
Frihet av Jonathan Franzen
An Object of Beauty av Steve Martin
Under all denna vinter av Negar Naseh
Araben av Pooneh Rohi
Hemligheten på Chimneys av Aghata Christie
April:
The Emperor's Children av Claire Messud

Det mesta blir aldrig av av Thomas Anderberg

The Woman Upstairs av Claire Messud

Gone Girl av Gillian Flynn

Palatsmordet av Jan Mårtenson

Hey Dolly av Amanda Svensson

Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist

Kafka Was the Rage av Anatole Broyard

Maj:

Steglitsan av Donna Tartt

Klingsor av Torgny Lindgren

Morfar skrev inga memoarer av Gustav Fridolin

Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson

Augustiresan av Anna Fredriksson

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka

Sommar i New York av Candace Bushnell

En man med onda avsikter av Patricia Highsmith

Juni, juli, augusti

Astonish Me av Maggie Shipstead
Uppvaknandet av Kate Chopin
Tycker ni om Brahms? av Francoise Sagan
En pojkes egen historia av Edmund White
Maurice av EM Forster
Alla dessa nederlag av Jess Walter
Systerland av Curtis Sittenfeld
Svantjuvarna av Kostova
Natten är ljuv av Fitzgerald
Italiensk dagbok av Kappelin
Ryskt bläck av de Rosnay
Stoner av Williams
Garp och hans värld av Irving

Torsdagsänkorna av Pinero
Burfågel av Vonnegut
Och snön smälter på Hester Street av Waugh
Åska i luften av Wodehouse
September
Jag heter inte Miriam av Axelsson
Avblattefieringsprocessen av Becevic
Medan mörkret faller av Lihammer
Oktober
Twist av Östergren
Den gamla skolan av Wolf
Lilla smycket av Modiano
Precis som att börja om av Holmqvist
November
Skymningslandet av Hermanson
Vi behöver nya namn av Bulawaya
En hondjävuls liv och lustar av Weldon
Huset Longbourn av Baker
Till flickorna i sjön av Olofsson
December
Den färglöse herr Tazaki av Murakami
Förtvivlade av Fox
Vi ses imorgon av Renberg
Vi av Nicholls
Wolf Hall av Mantel