torsdag 1 november 2012

Knausgårds 5:a

Sent igår kväll läste jag de sista sidorna i Min kamp 5 och lusten är nu stor att direkt börja om från början - inte med denna tegelsten utan från allra första början med band ett och två. För ju mer jag läser desto mer fascinerad blir jag av hur Karl Ove Knausgård arbetat med strukturen, med berättarplanen, och jag vill få fatt i den! Se igen hur bit läggs till bit, hur historien berättas baklänges, eller med början i mitten, eller hur händelser tas om med fler eller färre detaljer på ett lite annat sätt.

I den femte delen blottar berättarjaget sin hela stora osäkerhet, känslan av att vara misslyckad, ointressant, en bluff. Året på skrivakademin i Bergen blir inte det stora lyftet och vägen in i författarskapet, istället ser sig berättaren omsprungen av yngre mer litterärt begåvade vänner. Det är ett tungt tvivel som vilar över sidorna. Livet är helt enkelt inte lätt för denne +20-åring. Många tillfälliga relationer inleds men också ett par riktigt seriösa där den ena leder till äktenskap. Men allt haverar på grund av berättarens extremt dåliga ölsinne och rastlöshet. De år som skildras är händelserika, ångestladdade och destruktiva samtidigt som de leder framåt och uppåt. Men det finns ingen självömkan eller koketterande i Knausgårds berättelse, däremot en brutal ärlighet som syns i språket, i själva orden. Det är 700 starka sidor, som på ett snyggt sätt hänger ihop med de tidigare delarna - det finns förstås så mycket  mer att säga om dem, så mycket att fundera på och tänka kring. Det är svårt att skriva om romanen utan att samtidigt göra den mindre än vad den är.

Skrivandet ger till slut utdelning och Knausgård blir ett namn i de litterära kretsarna. Men vägen dit är plågsam och skrivandet är, när det inte flyter, en fruktansvärd vånda. Ur våndan kommer texter som leder till stor läsarlycka. Tänk vilken bra författare han är - och att han finns här och nu!

Knausgårds kamp går vidare. Nu har jag två delar kvar och dessutom En tid för allt och debuten Ute av verden olästa.
Knausgårds 1:a
Knausgårds 2:a

4 kommentarer:

  1. jag tyckte också om 5:an. verkligen. och skulle, liksom du, vilja börja om. kanske i pappersform, samtidigt som jag vet att inläsningarna bidrog mycket till min läsupplevelse

    http://lasdagboken.blogdns.com/2011/index.php?entry=entry110120-223725

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha du har lyssnat dig fram! Det blev en del googlingar under läsningen bl a om Tore och Espen...

      Radera
  2. Börja om från början?! Ja, det är ju ett bra betyg! Men hans romaner är ju också riktigt välskrivna och läsvärda. Som jag har förstått det finns det en del av hans egen historia i Ute av verden, och En tid för allt tänker jag fortfarande tillbaka på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja oj vilket intryck de gör, böckerna.. Jag har dock besinnat mig angående omläsning, men ser mycket fram emot de olästa. Ute av verdens tillkomst är en viktig del av Min kamp 5 och ja, till viss del verkar den (också) bygga på den egna historien.

      Radera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!