torsdag 23 augusti 2012

Det är norskt, det är bra...

"Lika bra att få de överståndet, så jag presenterar mig med detsamma. Jag heter Herman Jacob Waldemar Floed, men jag vill helst att ni säger Jacob till mig. Jacob och ingenting annat än Jacob."
Innanför den här oansenliga pärmen gömmer sig en fräck, fräsch norsk klassiker - Line av Axel Jensen (1959). Nu minns jag inte hur den kom till mig, men någonstans har jag läst att den är en av dessa bra Osloskildringar. Och det är den!

Berättaren är som framgår Jacob. Han återkommer efter att ha varit "till sjöss", vilket inrymmer många olika sorters upplevelser. Nu ska han göra upp med släkten som han flytt ifrån, mamman är död, och pappan psykiskt sjuk. Jacob, som saknar ekonomiska medel hankar sig fram i lånade paltor. Så återser han överraskad Line. Käcka vackra Line. De inleder ett omtumlande, ibland otäckt och svartsjukt, förhållande med ett jazzigt Oslo som bakgrund.

Det är inte många romaner som är så här vibrerande levande, det är miljö och språk i en genial kombination. Inte är han alltid någon trevlig grabb, Jacob, men en romanfigur som bär romanen lätt. Rekommenderad läsning, alltså.

3 kommentarer:

  1. Jaha du, så fick jag tips om ännu en bra norsk roman! Tack ska du ha. Nu väntar jag mycket ivrigt på att mitt lilla bibliotek ska nyvinvigas så att jag kan börja beställa!

    SvaraRadera
  2. Jag har också läst Line! Det var en spännande bok, och man fick ju verkligen känna av tidsandan. Men jag tyckte inte riktigt om den, för att huvudpersonerna var så jobbiga. De hade ju sina skäl båda två, men jag hade svårt att sympatisera med dem för det. Men i alla fall, en läsvärd bok!

    SvaraRadera
  3. Denne må jeg få lest igjen, takk for tipset!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!