söndag 18 oktober 2009

Tålamodets sten - Syngué sabour. Pierre de patience

"De runk..." Utan att avsluta ordet lämnar hon ursinnig rummet, hon behöver frisk luft, behöver tömma sin ilska. "De jävlarna! Såna äckel!" ropar hon förtvivlad. Och kort därefter hör man henne snyfta och be: "Men vad är det jag säger?! Varför säger jag så?! Gud, hjälp mig! Jag kan inte kontrollera mig. Jag pratar dumheter..." Hon isolerar sig i tystnaden.

Vi kanske är i Afghanistan. En kvinna i ett rum är ensam med sin man som ligger onåbar för omvärlden efter att ha blivit skjuten i bakhuvudet. Två små döttrar finns någonstans i bakgrunden. Kvinnan och barnen är övergivna, lämnade kvar. Utanför hörs skottlossning, kör stridsvagnar. Mannen blir kvinnans "Tålamodets sten - Syngué sabour" den magiska sten som tar emot dina innersta hemligheter. Kvinnan bekänner, berättar, förbannar - säger, i takt med att pärlorna på radbandet flyttas, hela sanningen om sig själv till mannen som själv innefattas av det kvinnan berättar. Förbjudna tankar kommer ut som ord. Och just att det är kvinnans talade tankar jag delar som åskådare tror jag gör detta drama så mycket starkare än om det handlat om att följa ett inre flöde. Under några dygn följer läsaren kvinnan i denna mycket sceniska roman, vilket också Sara Gordon belyser i sin recension i DN. Dialog och scenanvisningar finns liksom inskrivna i berättelsen. Kvinnans ord är starka - något måste hända - och slutet är dramatiskt.

Kvinnan/texten ger uttryck för förtryckta tankar, för de innersta känslorna. Text möter läsare och romanen finner en botten i mig trots att kvinnans liv är så olikt mitt. Denna kortroman är en stark upplevelse. Det är en text man kan vilja fjärma sig från, skapa ett avstånd till. Men Rahimi placerar dig där mitt i rummet,som kvinnan lämnar men där du stannar kvar. Du ser allt, du hör allt. Det går inte att värja sig.

Exilafghanen Atiq Rahimi tilldelades det franska litteraturpriset Prix Goncourt 2008 för just den här romanen. Kanske någon som läser här hörde honom på årets bokmässa i Göteborg? Jag gjorde det tyvärr inte. Däremot kan man läsa om honom här, DN 091010.

3 kommentarer:

  1. Vad interessant att höra vad du tyckte om Tålamodets sten! Den står på min läslista.

    Jag har läst A Thousand Rooms of Dream and Fear för ett tag sedan, och nu nyligen Earth and Ashes - också mycket starka berättelser.

    SvaraRadera
  2. Åh, den du läst blir jag också nyfiken på! Som du skriver i ditt inlägg är det väldigt roligt upptäcka ngn annan än Hosseini! Hans film på Earth & Ashes är jag också nyfiken på - det är kanske det som gör "Tålamodets sten" scenisk, att han även skriver för film, har det språket också?

    SvaraRadera
  3. Det tror jag du har rätt i. Båda de böcker av Rahimi som jag har läst känns det nästan mer som jag har "sett" än läst.

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!