söndag 25 oktober 2009

Poesi - sedan paus

I stället för att ordentligt blogga om Sigrid Nurbos bok med titeln Sprawl, råder jag dig att läsa den. Boken som alltså finns även på nätet handlar om L=A=N=G=U=A=G=E-rörelsen och de svenska poeter som verkar i dess anda. Jag hade inte hittat texten om jag inte hade läst ett inspirerande inlägg på bloggen tchoupitoulas.
Kursiv
En sprawlande poet är mannen med det nästan onomatopoetiska efternamnet Raattamaa. Så här kan det se ut:

Är icke som landet

"älska skall alltid, och älskar du den är jag

:svar ett
kommer det och

himlar alla än
högre armar sina ut
sträcker det och

visshet än annat

ingenting är människobarn, ett men svar
intet vet och

dimmor, ändlösa I

drunknar människobarn
ett och

högre och
högre sig

välva himlarna
Namn: Hans Är
vad älskade min är?
vem?

svar till dallra, stjärnorna och
mörk är natten älskade
min är? vem? krona?

gnistrade med älskade, min går där

är icke som landet I
är icke som landet till vägen vunnit
verkligen jag
har ett och funnit
jag har ett
men villa

het en var
liv mitt dagg
månens I

panna sargade vår
svalka vi
där landet falla

kedjor våra alla

där landet uppfylld
underbart
blir önskan vår all

där landet är icke som landet

om runor
silverne I mig berättar
månen begära

att trött jag är
är som allting
ty är

icke som landet Till

längtar jag?"

ur Svensk dikt

Visst ekar det svensk dikt i form av Edith Södergran?
De sprawlande (ung. spretande) dikterna öppnar för läsarens tolkning, det finns inget rätt eller fel - men en stor frihet. Det är en demokratisk form av poesi, utan centrum, som genom sin till synes obegriplighet kan vara svårtillgänglig men som jag lärt mig nu saknar krav på mig som läsare. Sigrid Nurbo skriver:

Att läsa language-poesi är mycket svårt, eftersom det innebär att lämna alla invanda tankemönster och läsa på ett ovant sätt. Samtidigt är det extremt enkelt - det är bara att läsa! Man kan jämföra det med livet. Livet är väl ingen enkel sak att förhålla sig till, ingenting man direkt kan lära sig. Men ändå är det väldigt lätt, att bara leva.

Jag gillar det och tycker det jag läst av bl a Lars Mikael Raattamaa och Marie Silkeberg känns befriande i sitt ifrån centrum utsträckande. Min poetiska vy har vidgats. Jag blir glad och får själv lust att sprawla. Men först:

"häng
matta

ränder
över bilden

naglar
banden

nu
tappade jag redan tråden

glasskulpturen"

ur Sockenplan, säger hon av Marie Silkeberg


Hermia Says tar nu en stunds paus och återkommer med ny energi och kanske en rapport från en resa. Ha det bra så länge!

7 kommentarer:

  1. Kommer sakna dig!
    Men ha det gott!!
    /ewa

    SvaraRadera
  2. Lycka till på resan. Instämmer med föregående skrivare att saknaden blir stor. Men du ska ha det roligt så kanske man får läsa lite om upplevelserna på din blogg?

    SvaraRadera
  3. Jag gillar att få poesi utplockat och serverad så här. Fortsätt gärna när du kommer hem. Och ha en trevlig resa!

    SvaraRadera
  4. Godspeed dear Hermia!
    lena kjersén edman

    SvaraRadera
  5. Är inte resan och pausen slut snart!? Jag börjar få Hermia-abstinens!!

    SvaraRadera
  6. Tack snälla! Det har varit en härlig resa och en läsande paus.

    Bokomaten - gulle dig!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!