lördag 29 november 2008

En nackdel med att bok-blocka* är att det tar lång tid att skriva, och att jag har svårt att i efterhand tyda min handstil. Jag tänker på det när jag läser Eva Dozzis Jävla John en roman som utspelar sig under Beatles-eran och handlar om svenska Katja, musikstuderande och hotellstäderska, som av en händelse möter John Lennon. Motvilligt, från hennes sida, uppstår tycke. Genom de bådas perspektiv och genom Katjas dagboksanteckningar följer vi kärlekshistorien. Utanför skriker fansen.

Utan min fina kollega som pratade varmt om boken hade jag inte hittat till den och jag är glad att jag hittat den. Mest gillar jag berättelsen om Katja. Det 60-tal som skildras är så långt från vårt 00-tal. Det är tiden innan datorerna när man fortfarande skrev brev till varandra eller använde den fasta telefonen, det är en tid innan slit-och-släng, innan konsumtionshysteri och annat. Jag tror att jag som är född -75 egentligen borde ha kommit till tidigare för jag känner igen mig i den tid Dozzi skildrar och jag längtar tillbaka, trots att jag alls inte var påtänkt då. När de senare delarna av Heimat sändes på tv, då jag gick i gymnasiet eller om det var högstadiet, ville jag vara med studenterna på akademin i München. Nu gottar jag mig åt beskrivningar som:

Katja kastar ifrån sig väskan med noter och skalar hastigt av sig kläderna: kappan [från Katja of Sweden], lusekoftan från mammas släktingar i Norge, den apelsinfärgade halsduken och mössan i samma färg och lovikavantarna, allt kastas över en stol. Slamkryparna med de tjocka gummisulorna tar hon också av [...]

Och efter att jag skrivit klart måste jag upp på vinden och leta på lusekoftan pappa fick någongång på kanske 60-talet och som jag bar i gymnasiet och en bit därefter. Varför den förpassades dit upp vet jag inte. För vacker, det är den fortfarande.

Ännu mer när jag läser tänker jag på hur långt man får gå. För visst är väl Dozzis historia om svenska Katja som möter Lennon och som jag hört också får barn med honom uppdiktad? Jag är inte insatt i Beatles. Hade varit ett hängivet stones-fan om jag varit med när det begav sig. Fast jag vet i och för sig inte mer om dem. Flera författare använder ju verkliga personer i fiktiva berättelser - från i år förutom Dozzi även Per Wästberg som skriver om Linnés lärjunge Anders Sparrman och Malte Persson som skriver om akademieledamoten etc Edelcrantz. Men det är personer som levt längre tillbaka i tiden. Det är också biografiska romaner som jag förstått skildrar deras liv med något slags sanningshalt. Men att ge sig på en mer samtida person, som har släkt, barn etc i livet och göra dem till fiktiva figurer? Dozzi skriver i en eftertext att hon ligger så nära sanningen som möjligt. Men dit hör väl inte Katja? Romanen är skriven på svenska och har därmed en begränsad räckvidd. Men rent generellt - hur mycket kan man i konstnärligt syfte använda verkliga personer?

En författare som jag varit som besatt av under hösten är Jonas Hassen Khemiri - anledningen är bokcirkeln jag lett och det stundande författarbesöket. Hans texter går in och ut ur sig själva. Författaren skriver in sig själv som karaktär - fiktiv eller verklig? När jag hör honom i intervjuer går det han säger som sig själv tillbaka på texterna. Jag ser kopplingar i hans texter till texter om hans texter. T ex så nämns i pjäsen Invasion! Pirandellos skådespel Sex roller söker en författare. Denna pjäs jämför recensenter Khemiris andra drama, Fem gånger Gud, med. Det finns något slags cirkelrörelse mellan Khemiri, det han skriver och texterna om honom. Och jag förstår de där konspirationsteoretikerna. För visst är det så att Khemiri inte finns på riktigt? Visst är det så att de texter han anses ha skrivit ingår i ett större sammanhang där kritiker, media, tv ingår? Visst är Khemiri-projektet ett sätt att visa att livet är fiktion - i sig självt en stor berättelse?


* Myten om Hermias s k paus är härmed avslöjad som en bluff. Hon var bara en liten kopia av Lundell...

;-)

5 kommentarer:

  1. Hej, jag tycker at det är lite otroligt att man, som du också påpekar, kan skriva om Lennon som är så nutia och hans eventuella kärlekshistoria med Katja. Jag tycker faktiskr romanen var riktigt usel, men då är jag kanske bara avundsjuk på att jag inte var den där hotellstäderskan. En sak som jag verklignen tror är en lögn är Katjas stora insattser som medkomponent till hans låtar?! Också tycker jag att deras sexuella akter är osensuella, jag är inte den som avsäger mig, men för mig avtändade.
    Signe

    SvaraRadera
  2. Hurra, välkommen tillbaka.:) Du kommer uppskatta Khemiris författarbesök och att få myten om att han inte skulle existera på riktigt motbevisad.;) Själv är jag lite kär, hehe..;) Minns hur jag satt som klistrad framför Heimat jag också på högstadiet tror jag det var i mitt fall.. Första omgången gick i repris då också minns jag, för att man skulle ha den färskt i minnet. Nu känns det som väldigt länge sedan, men ibland kan få ett sådant sug efter något lika bra. Det känns som min smak har urholkats med åren för att det inte går lika bra tv-serier och filmer, men jag hoppas jag har fel.:)

    SvaraRadera
  3. Överraskningarnas Signe: Fast jag tyckte den var bra! Men undrar hur den fungerat om den kretsat kring ett påhittat popband. Det är rätt effektfullt använda Lennon som bokperson. Köpte dock inte slutet. Kan nog hålla med om att akterna inte var särskilt sensuella.

    Bokomaten: Ja, idag får jag se om han finns på riktigt ;-) Och ja! Heimat 1 gick i repris så man skulle få serien från start - mäktig upplevelse det där. Fick mig att vilja bli svår poet... Kan inte annat än instämma om tv. Längtar efter en bra BBC-produktion att snöa in framför.

    SvaraRadera
  4. Härligt att se att Hermia är på banan igen. Själv får jag avstå kvällens säkert njutbara framträndande. Har glömt att meddela dig om att person nr 2 i familjen har haft magsjuka i helgen, så jag avstår en Gävletur. Lycka till! Berätta ALLT sen!

    SvaraRadera
  5. Khemiri - en konspirationsteori. Helt underbart! I like! ;)

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!