Systrarna Brontës värld

Härom sistens skrev jag om Charlotte Brontës Villette som Modernista för en tid sedan gav ut i nyöversättning. Så fick inlägget en kommentar från översättarna till boken, Anna Karin Ehrling Malmström och Per Ove Ehrling, där de berättade att de på eget förlag översatt och givit ut en brittisk bok om systrarna Brontë. Var jag intresserad av ett recensionsexemplar? Nu är jag generellt inte så jätteintresserad av recex, som mest framkallar en känsla av plikt och övergödda bokhyllor. Så nja, jag nappade inte direkt. Men översättarna var ovanligt envisa och efter några dagar låg ändå ett stort kuvert i min brevlåda med den här boken.

Ehrling och Ehrling Malmström uppmärksammades samtidigt i en artikel i Arbetarbladet för de hör, visade det sig, hemma i Sandviken där de lever ut något av en dröm med sina översättar- och utgivningsprojekt. Som pensionärer har de på eget initiativ gjort den fina översättningen av Villette - och alltså startat förlaget Angria som också var namnet på en fantasivärld skapad av syskonen Brontë. Så här berättar Ehrling i artikeln:

"– Andra slänger ut pengar på bilar och båtar, då kan väl vi ta risken att slänga ut pengar på böcker, säger Per Ove Ehrling frankt."

Ja, men visst! Boken de gett ut finns (förstås) att köpa och gör man det får man lagom till Charlotte Brontës 200-årsdag den 21 april en bildrik berättelse om hela familjen Brontë, om deras skapande och om miljön omkring dem. Boken är skriven av Ann Dinsdale som är verksam vid Brontëmuseet. Kanske har någon av er som läser detta har varit där? 

Utgångspunkten för familjen var prästgården i Haworth, Yorkshire, som idag är museet, och det är fint få lära känna den och omgivningen närmare. Jag har ju koll på systrarna sedan tidigare ändå häpnar jag igen när det så tydligt framgår hur mycket de hann åstadkomma under sina korta liv. Jag får också revidera min bild av dem för de levde ju inte så totalt isolerat som jag föreställt mig, även om de framstår som udda fåglar i det sociala livet. Deras verk får också ta plats i boken, ibland med Dinsdale egna tolkningar där hon t ex vrider och vänder lite på teoribildningen kring den galna kvinnan på vinden. 

När jag blädderläser fastnar jag både i de vackra bilderna från deras närmaste miljö, av manuskript och teckningar men också i mer kuriösa detaljer som den att Charlotte var blott 145 cm lång. Systrarna Brontës värld är inte en bok jag läser från pärm till pärm, och det är nog heller inte tanken, men jag kommer att fortsätta flanera runt i den. Men framförallt kommer jag att fortsätta att läsa och läsa om Brontës egna texter för det lockar också den här boken till. 

Eldsjälar gör mig glad, det är inspirerande med människor som gör verklighet av det som kan låta som knasiga idéer - som att översätta och ge ut en bok. Och så är det jättekul med ett nytt bokförlag i grannkommunen. 

Här finns artikeln i Arbetarbladet 

http://www.arbetarbladet.se/kultur/nyblivna-sandvikenforlaggare-brinner-for-bronte