Midsommarfirande på Valborgsmässoafton

I torsdags, efter en sen och tebaserad lunch

tog maken och jag plats på Operan för att se Alexander Ekmans uppsättning Midsommarnattsdröm, en balett i två akter. Musiken som är en sammansmält del av föreställningen är skapad av Mikael Karlsson. Han är former Gävlebo (och gymnasist samtidigt som jag!), men numera prisbelönt kompositör boende i New York.

En man vaknar, det är midsommaraftonsmorgon och den årliga festen väntar. Dag och tid syns tydligt över scenen där också ett ordspel visas, på samma gång ångestladdat som ytterst underhållande, innan föreställningens början.

Oavsett om man delar traditionen eller inte så känns ingredienserna i förställningen så väl igen - sillen, nubben, dansen runt stången, sångerna, det dåliga vädret och den pinsamma stämningen då människor som inte känner varandra särskilt väl samlas kring något så egentligen märkligt och bisarrt - allt finns där. Firandet fångas på fantasifulla, överraskande sätt i dansen, i musiken och i Annika von Hausswolffs betraktande och närvarande sång.

Så går kvällen och det blir natt. En man somnar och drömmer, surrealistiska scener och tablåer utspelas i en midsommarnattsmardröm där sillen, nubben, lustan får andra mer groteska former. Den yttre festvåndan tar sig  alltmer bisarra inre uttryck och publiken bjuds på ångestladdad underhållning och på en scen som används i hela sin bredd och djup.

Shakespeares ande och text svävar kanske över Operan men Midsommarnattsdröm är framförallt en unik och egen skapelse fylld av humor, av lust och glädje. Jag har väl aldrig fnissat så när jag sett dans och det är sällsynt att få ta del av ett så i alla bitar njutbart och väl sammansatt konstverk - ett allkonstverk som talar till sinnena genom dansen, musiken, komiken och allvaret. Detta var ett alldeles underbart Valborgsmässofirande!

Läs också gärna det här förtjusta och förtjusande blogginlägget!