söndag 12 oktober 2014

Nobel läsning i helgen

I torsdags morse letade sig en reporter från P4Gävleborg till mitt lilla bibliotek för att spekulera tillsammans med mig om tänkbara Nobelpristagare. Så jag var uppvärmd och i god form när pristagaren väl avslöjades och var snabbt framme vid hyllan där Lilla smycket väntade på mig.
Även om jag inte läst Modiano tidigare så var det inte ett främmande namn för mig, mycket tack vare andra litteraturbloggar och ett aktivt förlag. Jag tycker mycket om Akademiens självständighet, och faktiskt att de inte kvoterar kvinnor språkgrupper världsdelar även om det är skevt sedan tidigare. Det är också sympatiskt med författare som är hängivna sitt skrivande och sin egen stil, som inte söker strålkastarljuset. Men det är tur det finns vettig och insatt litteraturbevakning i media runt om i landet när den lokala är ovanligt medioker...

Den här helgen har jag ägnat åt att läsa Lilla smyckets, eller Thérèses historia. Liksom Akademiens motivering lyder så ägnar sig författaren åt minneskonst. Berättarjaget tror sig se sin mor på tunnelbanan och följer efter henne, kvinnan som hon trott varit död. Men hon har bara fragmentariska minnen och bilder från sin barndom och rör sig generellt med osäkerhet i tillvaron. De relationer hon inleder är gåtfulla - här är mannen som avlyssnar radioutsändningar på olika språk, apotekaren som tar sig an Thérèse som vore hon ett barn och så familjen vars dotter hon ska ta hand om efter skolan.
I den vackert och exakt skrivna berättelsen öppnar sig liksom små askar som var och en berör berättaren och samtidigt, tänker jag, speglar henne. Kvinnan rör sig genom ett Paris som undflyr henne, med gator som ser annorlunda ut än i hennes minne. Hon är fast i sin historia, utan att med säkerhet veta något om den. Någonstans läser jag om hur Modiano lånar element från deckargenren och det känns igen här. Han lånar men fullföljer inte - det är något annat som är viktigare än själva spänningen.

Jag ser fram emot att läsa mer av Patrick Modiano för jag tyckte mycket om den här lågmälda och sorgsna romanen som  rörde upp mycket i både tanke och känsla.

5 kommentarer:

  1. Extremt genant kommentar från GD-journalisten. Vad har man på en kulturredaktion att göra om man tycker att okunnighet är något att kokettera med?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller hur! Extra trist i en stad som min där bildning generellt inte har så hög status.. Hoppas innerligt det var en tillfällig svacka hos redaktören, och hon fick också snabbt mothugg.

      Radera
  2. Så roligt att höra om din Nobeltorsdag! Jag håller med dig i dina tankar om Svenska Akademien och Modianos stil. Än har jag inte läst något av honom, men det kommer att bli av. Jag är glad och litet stolt över att min entusiasm smittade två unga män på mitt arbete som raskt beställde var sitt ex. av Lilla Smycket och vill ha bokcirkel om den senare i höst! Det ser jag fram emot, speciellt efter vad du berättat nu.

    SvaraRadera
  3. Verkligen trist inställning av den där redaktören. Bättre att vända på steken och glädja sig åt ett tips om ett författarskap värt att upptäcka. Själv har jag inte heller läst något av Modiano ännu, men ser fram emot att göra det.

    SvaraRadera
  4. Men just kvoterar är ju vad Akademin gör!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!