Det mesta blir aldrig av

Livet består av en räcka val. Samtidigt som vi väljer något - en väg, ett sätt att leva - väljer vi också bort något annat, något som vi hade kunnat vara. Författaren, kritikern mm Thomas Anderberg, som gick bort alldeles för snabbt och för tidigt, skriver om det i den postumt utgivna Det mesta blir aldrig av som slutförts av Åsa Linderborg och Staffan Bengtsson.

Genom litteraturen kan författaren skapa alternativa liv, till och med världar, som läsaren bjuds in i. Kanske är det vad Anderberg gör för mellan kursiva avsnitt där författaren berättar om den egna förlusten av orden, om livet som rinner ut finns historien om en annan Thomas. En Thomas som i Bern oroligt väntar på besked om sin vuxne, försvunne son. En oväntad gäst dyker upp och tillsammans beger de sig upp i de schweiziska bergen. Det är spänt mellan dem och orden är ansträngda. Över bergen dimma, mellan vandrarna hemligheter.

Romantext är kort, tät, karg och exakt. Osvensk inte bara med avseende på miljön. De kursiverade delarna är existentiella och berörande, tunga att läsa med tanke på utgången. Författarens skugga vilar över texten.

Det här var en av de romaner jag såg fram emot ur vårens utgivning.