tisdag 28 april 2009

För länge sedan, på 90-talet,

hade jag koll på musik. Jag lyssnade på Oasis, Blur, Suede, Beagle, Jellyfish mm. Idag har jag verkligen ingen koll alls. Inte den minsta. I spelaren surrar klassisk musik, jazz, opera - men inget av det nya. Kanske förändrades mitt musiklyssnande när jag inte orkade hålla koll längre, eller när ovanstående och andra grupper somnade av (in?).

I rummet bredvid mig på jobbet sitter en kollega som ofta har musik på. Idag var det rena nostalgitrippen att lyssna för Lightning Seeds var ett annat band jag hörde ibland. Här hemma försöker jag lätta förkylningsdimman genom att leta rätt på musiken som var mitt soundtrack då. Det här inlägget skrivs allra mest för min egen skull, för att jag har ett behov av att samla ihop tiden som varit, för att 15 år går så fort och för att talet 34 är många år från de 20 jag varit.

Wannadies. This is My Hometown:


Eg & Alice. Så vackra låtar. Vad hände med dem?


Det finns en låt som är förknippad med en viss plats, studentlägenheten i Falun och mina kombos där. Det här är till oss:



För att inte tala om den här:
(lite lustigt dock att bandmedlemmen Alex James numera ystar ost på landet)

Och lite Cardigans när de fortfarande var ett relativt okänt band från Skåne:

Det är lätt att fastna här. Avslutar minnesturen med:

Så unga! Perssons Pack och Jacob Hellman.
Eller förresten en till, som jag lite skäms för men blir glad av:

Vanessa Paradis

6 kommentarer:

  1. Oj! Här var det mycket som jag inte har hört på ett tag! Det slog mig plötsligt att v måste vara like gamla. Wannadies är spesiella, jag är inte från Skellefteå, men Umeå. Inte så långt undan. Ljuva nostalgi!

    SvaraRadera
  2. 34 i höst blir jag.. Och maken min är från Umeå, eller strax utanför. Nu ska jag hälsa på hos dig!

    SvaraRadera
  3. Jag väntar fortfarande på att jag skall börja gilla opera och annan "vuxen" musik (jag är bara 20 år äldre än dig) men det går trögt. "Breakfast at Tiffany's" hamnar nog på min 100-bästa lista när jag någon gång orkar sammanställa en.

    SvaraRadera
  4. Åh, Hermia, jag känner så väl igen mig! Lyssnade på samma sorts musik som du, då, men nu har musik en väldigt perifer roll i mitt liv. Och vi är nästan lika gamla. Varför blev det så?

    SvaraRadera
  5. OHHH! Vilken nostalgitripp!!! Gymnasiet rätt igenom.. försöker fortfarande ha lite koll, men inget KÄNNS ju lika mycket som den här musiken gjorde (Har nog scener jag kan plocka fram i mitt huvud ur mitt liv till var och en av de här låtarna.:-).

    SvaraRadera
  6. Roligt fler än jag fick en musiktripp in i nostalgin! Men ja, man kan verkligen undra vad som händer - varför musiken glidit ut ur livet. Kanske ligger det något i vad Bokomaten skriver, att den kändes mer då. För mig är musiken ovan till stor del förknippad med att vara student, vara på väg. Det är en tid där jag har mycket vänner omkring mig som också var musikintresserade. Fast intresserad av musik är jag i och för sig nu med, men av helt andra genrer... Fortsätt du "luttrade" vara ung i musiksjälen!

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!