lördag 6 december 2008

Med läsning öd ej tiden bort,

Vårt kön så föga det behöver;
Och skall du läsa, gör det kort.
att såsen ej må fräsa över.

Några verser ur Anna-Maria Lenngrens kanske ironiska dikt Några ord till min k. Dotter, i fall jag hade någon, skriven 1798 som jag tänker på när jag läser Alan Bennetts kortroman Drottningen vänder blad.

Drottningen läser för pliktens skull, för att veta hur människorna i hennes rike och i omvärlden har det. En bieffekt är det nöje läsningen ger. Så motiverar hon i alla fall den myckna läsningen för sig själv. Läsningen gör dock inte att drottningen försummar sina husliga plikter, de har hon aldrig behövt befatta sig med. Den slumpartade och passionerade läsningen blir istället till ett hot mot de plikter hon utför i det offentliga, den blir ett hot mot det sociala spelet.

Drottningens familj tycker däremot att hon blir mer känslig, mindre kritisk i takt med att läsningen ökar. Hon går alltmer in i en privat sfär och överger till viss del intresset för den offentliga. Hennes nya intresse är enligt hennes högra hand Sir Kevin alltför "själviskt". Drottningens väg är motsatt den som kvinnor historiskt sett vandrat, som gått från privat till offentlig sfär. Men det drottningen gör uppfattas lika fullt som något avvikande, något som stör ordningen. Hennes agerande blir inte längre förutsägbart. Hon blir lite mer människa, lite mindre drottning.

Men att läsa är att konsumera andra människors historier, andra personers fiktiva eller reella liv. Drottningen väljer att själv skriva, att börja skapa. Hon gör det i smyg, som en Jane Austen gömmer hon snabbt undan sina papper när någon annan närmar sig. Som Austen lever drottningen mitt i - utan att ha någon egentlig rumslig privat sfär. Hennes skrivande kan när som helst brytas av medarbetare eller andra besökare. I all sin prakt och i sitt stora slott saknar drottningen ett eget rum. Kanske är det läsandet och skrivandet som ändå förmår drottningen att ta makten över sitt liv? Att vända blad.

Jag har läst om boken att det är en varm och mysig historia. Men hos mig lämnar den en ganska sorglig känsla. Drottningen ensam i allt hon gör agerar trots sin läsning som om människor inte betyder något för henne. Det är en kall kärlekslös miljö som skildras där böckerna och hundarna är det som skänker värme och villkorslös kärlek. Ser framför mig en uppföljare till filmen The Queen som kom för några år sedan. Är det kanske dags för porträttlika Helen Mirren att dra på sig drottningperuken och greppa en bok?
____________

Signes kommentar nedan får mig att titta på min lista över senast lästa böcker. Det är inte mycket där som är muntert... Undrar hur mycket en läsupplevelse, den om drottningen t ex, präglas av nyss innan lästa böcker? Om jag är inställd på mer tunga saker i texterna och så får en godbit i min hand ser jag då bara mörkret i den senare? Så vad nu? Falkenlands Vinterträdgården eller Oksanens Baby Jane?

5 kommentarer:

  1. Hej kompis,
    du bör inte ta så allvarligt på livet, se det hela boken som ett politiskt inlägg i debatten drottning eler inte drottning! Hon är ju ingen, hon lever ju över och bortom allt som vi kallar mänskligt, hon är ju en ställföreträdande Det av Gud! Att hon vänder blad, kan ju läsas på två sätt, hon blir mänsklig och vill det, det är ju positivt! Och roligt för oss bokälskare!
    Signe

    SvaraRadera
  2. Det är ju just det som är så sorgligt att vara "ingen"! Sitter här och tycker synd om drottningen. Bladvändandet är förstås hoppingivande...

    SvaraRadera
  3. Jag tror verklgen att man påverkas av det man läst just innan. Det är egentligen inte rättvist. Att man bedömmer en bok efer humör, men så är det nog för alla recensenter, tyckare, det borde man tänka på när man läser något när de stora rävarna tycker till! På väg in tll Stockhom idag, för att besöka livliga och roliga julmarknader läste jag vidare i "Vägen" av Cormac McCarthy och tyckte allt var grått och fallfärdigt, att hela livet var trist och höll på att falla sönder,. Fula trasiga fasader, nersölade peronger, ensamma barn och elaka typer. Påverkas gör man, men det tror jag ändå är liksom hela meningen med att läsa.
    Signe

    SvaraRadera
  4. Citatet från Lenngren passar ju perfekt! Jag har nog också en mer sorglös inställning till boken, men jag håller med dig. Det är inget vidare liv hon lever som drottning. Just därför tycker jag det känns kraftfullt att hon återerövrar sitt eget liv. Böcker är kraftfulla!

    SvaraRadera
  5. Men det är ju just typiskt att du och jag uppfattar samma bok på två helt olika sätt. Jag ser den som rolig och satrisk. Kanske är det så att jag söker det roliga i varje bok, som den feel-good-bibliotekarie jag håller på att bli. Vi kanske kan lära lite av varandra?

    Jag tycker att drottningen blir ju bara en bättre person av att läsa och hon mår också mycket bättre än innan. Och när man tänker på det känslokyliga person man brukar se när man ser den engelska drottningen i verkligheten/på tv så känns det extra roligt att fantisera om denna litterära person. Det skulle nästan kunna ske på riktig. Håller med Holly Hock om att läsningen förändrar henne och gör henne stark.

    Tyckte också det var kul med det speciella handikapp hon ansåg sig ha. Att hon levt så långt ifrån andra människor och klasser att hon inte förstod Jane Austens finstilta skämt.

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!