söndag 14 december 2008

I arla morgonstund,

nåja, tassar jag upp och hämtar Owe Wikströms Sonjas godhet ur hyllan. Läser hans texter om läsning och om läsningens betydelse för människan.

Läser också detta, passande i dessa bokbloggartider:

Men ibland kan det också vara viktigt att bevara sin [läs]upplevelse för sig själv; att inte spä ut den med ord. Risken är då att den trivialiseras. Att inte torgföra vissa erfarenheter respekterar läsupplevelsens integritet. Den som ruvar på en hemlighet bär på en laddad kraft. Allt skall kanske inte alltid benämnas.

För att kommentera kommentarer. Sällan tycker jag mig uppnå ett fördjupat samtal om böcker i mitt dagliga möte med människor. Ofta stannar det vid ord som bra, mindre bra, dålig - ungefär så. Att förmedla lästips kan för mig bli personligt, jag kan ge av mig själv till viss del men det är inte ofta jag får det tillbaka från människorna jag möter. Det är sällan jag SAMTALAR med människor på biblioteket. Samtalar på det sätt jag tror biblioterapeuten skulle göra. Samtalar som en psykolog och bibliotekarie, enligt Lyrans förslag, skulle göra. Fina fina idé.

Och ja, Dora och jag har verkligen haft goda racersamtal om litteratur! Tittat djupt i själen (och i vinglaset...). Jag saknar dem. Så går det när goda vänner flyttar och liven förändras. Trots alla kommunikationsformer vi har att välja mellan kan inget ersätta direkta möten, ögon som möts.

Vilka goda berättelser finns det frågar sig Lena K E och nämner Dödssynden (To kill a Mockingbird), Idioten, Mio min Mio, Mästaren (av Ranelid), Tone (av Brögger), Comedia Infantil, Odödligheten (av Kundera), Ett ögonblick i sänder, Sophie Scholls korta liv och någon muminbok. Lena ska skriva essäer om böcker där någon person kan kallas "god" eller där godheten är ett motiv eller tema. Vad saknas i raden böcker? Låt oss bistå Lena med flera förslag! Jag blickar mot min bokhylla - försöker utröna mellan vilka pärmar godheten finns. Jag tänker på Selma Lagerlöf och hennes berättelser där godheten ofta samsas med tragik, sorg och livsdrama. Sent i november av Tove Jansson är en tröstebok, kanske finns där också godhet.

Wikström skriver om ett bokligt husapotek - en samling av de böcker som betyder absolut mest för oss, som hjälper oss genom livet. Böcker med omsorg valda, böcker att återkomma till. Vad som ryms i det bokliga apoteket är djupt personligt, anpassat till den du är och efter dina behov av läkande läsning. Vad ska stå på dessa husapotekshyllor?

Varför läser vi? Kanske finns det lika många svar som det finns läsande människor. Behovet av läsning, av texter och påhittade figurer skiftar, vi susar fram genom vissa texter, stannar upp i andra. Jag läser nu allra mest för att bli lite mer människa.

8 kommentarer:

  1. Hmmm... Jag håller med om att det finns vissa upplevelser (av böcker, filmer, händelser etc) som är för privata eller bara för underbara för att man skall vilja dela med sig av dem. Däremot hade jag en hel del goda upplevelser och tankar som jag längtade efter att dela med mig, men till vem? Vilken stackare skulle behöva lyssna på mig som i 20 minuter berättade om storheten i Michel Houllebecqs cyniska prosa? Men nu har jag en blogg där jag kan skriva om sådant! På så sätt känns det som att jag har hängt upp dem till beskådan, de riskerar inte längre att jag själv glömmer bort dem, och kanske kommer någon i cyberspace att gilla dem eller känna igen sig. Det känns bra!

    Lena Kjersén Edmans utmaning låter intressant! Jag skall fundera på saken och hoppas att komma på några bra exempel.

    SvaraRadera
  2. Varmt tack Hermia för att du påminner mig om Selma Lagerlöf. De personer i hennes rika galleri som jag då analyserar (tror jag) är Klara Gulla i "Kejsaren av Portugallien" (frågan blir: är det av godhet och för att hjälpa sina föräldrar ekonomiskt som Klara prostituerar sig?)eller den kloka Charlotte Löwensköld i S Ls två sista romaner.
    Jag är inte ute efter förslag på feel-good-litteratur. (Inte för att det är något "fel" på den genren. men jag är ingen bra feel-good-läsare.)Däremot lika gärna Hcf och Hcg som Hc och Hce-böcker.
    Jag är så glad för alla förslag jag får. Hoppas Hermia och andra bibliotekarier kan använda förslagen till en bokutställning eller till ett tema för en läsecirkel.
    Eftersom jag varit Umebo i större delen av livet så är jag, liksom du, svag för västerbottensförfattare. Kanske kan min P O Enquist-favoritbok "Nedstörtad ängel" platsa på en godhetslista. Jag får tänka på det.

    SvaraRadera
  3. Smart det där med bokligt husapotek. Jag har kollat igenom mina böcker för att se vilka som skulle kunna kvalificera sig dit. Bland många bra så finns det ju de där som man bara älskar... inte jättemånga men tillräckligt. /Therese

    SvaraRadera
  4. Jenny B: Det känns som du definierar själva syftet med att offentligt skriva av sig om läsupplevelser - att få dela med sig av det som betyder så där mycket för en själv! Jag har inte ens läst författaren med det konstiga efternamnet men är rätt övertygad om att jag skulle göra det om jag fick lyssna på dig i 20 min ;-)

    Lena: Jag tror det framgick rätt bra vad du är ute efter, men jättebra med förtydligandet! Jag blev under ett bokprat nyligen påmind om slumsystern i Körkarlen, är hon en godhets-bärare, tro. Och Klara Gullas gärning kan man undra över. Tänker på tankar om att vi gör gott för egen vinnings skull - för att generositet på olika sätt får oss att må bra. Också en aspekt när det handlar om godhet... Är det förresten vanligare med uppbyggande godhet i litteratur för yngre människor än för vuxna som växt in i något slags hård verklighet?

    Therese: Så där är det för mig också - de där böckerna finns men inte är de som du skriver jättemånga.

    SvaraRadera
  5. o ja, förstås. tack tack Hermia.
    Slumsystern i "Körkarlen" får bli den godhetsbärare (vackert ord)som jag spinner min Selma Lagerlöf-essä kring.

    Och varmt tack till Jenny B för att du så småningom vill komma med förslag på de litteraurens godhetsbärare som du har mött i din läsning.
    Lena K E

    SvaraRadera
  6. Lena: Sätt dig nu också skriv! Är så nyfiken på vad du har på gång, vilka tankar du kommer dela med dig av. Ser också fram emot fler tips på temat... Passande tema i juletid förresten.

    SvaraRadera
  7. Vad fint det var med det bokliga husapoteket! Läser om det och inser att det ju är det jag hållit på och samlat ihop under åratal, utan att vara medveten om att det kan kallas husapotek. Ett högaktuellt exempel på en bok i apoteket är Susan Coopers En ring av järn. Jag behöver den när året är som mörkast, behöver den här fantasyberättelsen om mörkret som strider mot ljuset på ett väldigt midvinteraktigt sätt.

    Lenas godhestprojekt låter intressant! Jag tänker genast på Unga kvinnor, som åtminstone är ett bra exempel på det Hermia skriver om uppbyggande godhet i litteratur för unga människor.
    Och på tal om Selma Lagerlöf kan jag inte låta bli att dra upp Jerusalem (måste verkligen läsa om den snart!), en av mina absoluta favoritromaner... Fast sedan är ju frågan vad godhet egentligen är. Var går gränsen mellan godhet och pliktkänsla, och mellan godhet och samvetskval?

    SvaraRadera
  8. Ika: Det där med litteratur som strider mot mörkret skulle jag också behöva den här årstiden. Enwuists roman om sig själv må vara bra men sprider ljus gör den inte...

    Jerusalem tänkte jag också på men så funderar jag just i de där banorna kring godhet, pliktkänsla och kanske själviskhet. Många blir också lidande av de val som görs utifrån godhet i Jerusalem.

    Och i tankarna om godheten - vad det är och inte är känns bloggen för liten. Den kommunikation som ges här för otillfredsställande...

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!