Avslut: Fem knivar hade Andrej Krapl

Som en slags Hellgumfigur kommer Andrej Krapl eller Fjodor Kraril Konstantinovitj till berättarjagets skola för att predika, sänd av Gud. Jaget följer honom hem till den gamla lanthandeln. Andrej Krapl har som titeln lyder fem knivar, dessa lär han berättaren att kasta. En dag ger sig det 16-åriga jaget av, tar mannens knivar och en sliten psalmbok. Tar bussen bort från byn.

Fem knivar hade Andrej Krapl skriven av Hannele Mikaela Taivassalo är en saga för vuxna eller en utvecklingsroman. En lek med identiteter och med sagans personligheter. Samtidigt en bildningsresa där berättarjaget möter olika sorters motstånd. Jaget möter på sin väg från hemmet den återkommande Jägaren som hon måste akta sig för, hon möter Eve med det vita håret bland flera andra. Vart är jaget på väg? Och vem är detta jag som alltid ger sig själv olika namn? Över det hela vakar Gud, den allvetande författaren, som kommunicerar med läsaren om det som händer.

Det är gåtfullt men ändå öppet, det är lättillgängligt men samtidigt lite snårigt. Det är en tidlös berättelse i modern tid. Det är en saga som andas av Twin Peaks, med blinkande barskyltar och fragmentariska gestalter. En saga där märkliga saker händer, där berättarjaget känns som kommen från en värld lite vid sidan av. Romanen beskrivs som "neoskräckromantisk" - det ligger kanske något i det. Fast trots det sagobetonade är boken svår att läsa in i en berättartradition, den är för mycket sin egen. Men nu när jag skriver här kommer jag att tänka på Inger Edelfeldt som också har förmågan att låta det gåtfulla tränga in i vardagen i karaktärer som inte känns riktigt som att de hör hemma i den vanliga världen. Av någon anledning har jag svårt att formulera mina tankar kring själva läsupplevelsen. Nöjer mig med att jag vagt tyckte om romanen, eller sagan.