måndag 2 februari 2009
Holly Hock
är härligt inspirerande med sin djupdykning i Paul Austers författarskap. Så inspirerande att jag trots högen hemma överväger att fylla på lånelistan med Orakelnatten. Nu läser jag hans fru Siri Hustvedts debutroman Ögonbindeln. Hon är nästan magisk i sitt berättande och håller mig ordentligt fången. Längtan hem till boken är stor. Auster har jag kvar oläst i alla fall för en tid till. Tack Holly Hock för väckt läslusta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Auster är en av mina husgudar. Och visst är Orakelnatten mycket bra. Många håller NEw York-trilogin högst men min favorit är nog Illusionernas bok (i hård strid med Leviathan)
SvaraRaderaJag har tappat lite intresse för Auster på senare år, men kan rekommendera Månpalatset eller Slumpens Musik.
SvaraRaderaKom med i den diskussion om litterär kvalitet, lärarrollen, bibliotekarierollen m m som bibliotekarien Ka initierat på sin blogg
SvaraRaderaGröna rummet
hoppas
din bibliotekariekollega
Hermia, nu har jag läst ditt fina inlägg i bloggen Gröna rummet - och blir så glad.
SvaraRaderaGlad för att det är kö till din läsecirkel!Hurra! I Gävle är det lässamtals-längtan! (Visst borde alla bibliotekarier och lärare under studietiden få träna sig i att leda små läsecirklar.) Hoppas att de flesta av dina kollegor också vill leda cirklar,så att de köande får läsvänner. En Paul Auster-cirkel kanske? (På Grubbebiblioteket i Umeå finns det sedan länge en Kafka-cirkel.)
När det gäller ungdomsböcker av författare som Per Nilsson, Aidan Chambers, Gillian Cross, Inger Edelfeldt .... är det ytterst ovanligt att lärare på högstadiet introducerar dem för elever - det är mer en sinkadus om eleverna själva hittar dem när det blir dags för "fri läsning". Det är därför som så många ungdomar kan gå igenom skolan utan att komma i kontakt med de bästa ungdomsböckerna (för deras föräldrar, som skulle kunna köpa böcker till sina barn, känner i allmänhet inte heller till de här författarna).
Tack, för diskussionsinbjudan. Onekligen en intressant diskussion som pågår hos KA. http://lilaplaneten.wordpress.com/2008/05/02/om-ungdomsboken-som-litterar-genre/
SvaraRaderaAuster-cirkel kanske det blir när jag läst in mig på honom. Förutom det positiv en bokcirkel ger är den också ganska tidskrävande - med inläsning och förreflektioner. Snor åt mig inläsningstid på jobbet så gott det går. En Khemiri-cirkel hade jag i höstas, roligt roligt! Under min tid på BHS nämndes knappt något om metoder, sätt att arbeta med skönlitteratur. Det räknades liksom inte riktigt. Hoppas nätverk som NÄFS verkligen förmår råda bot på detta.
Nej, många av de "stora" ungdomsförf är obehagligt okända för läsare och läsinspiratörer...
Tack även för god stimulans i den litterära bloggosfära debatten.
Jag slukar allt av Auster. Det var kärlek vid första ögonkastet när jag av en slump fick tag i Månpalatset för 15 år sedan och har varit honom trogen sedan dess.
SvaraRaderaOh, jag har precis läst NY-trilogin! Det första jag läst av Auster men han har legat på att-läsa-listan länge. Definitivt värt att bli klassiker och bör läsas i ett sträck så man kommer ihåg de tidigare böckerna när man läser de följande eftersom de hänger ihop så väldigt mycket Karaktärerna flyter in i de andra böckerna och gör att trilogin känns mer och mer drömsk. Mycket läsvärd!
SvaraRaderaNY-trilogin står definitivt på läslistan. Leviathan också efter läsning om den hos Holly Hock. Ni som berusats av Auster - vad gör honom så speciell? Vari ligger hans storhet?
SvaraRaderaJag tycker att hans lek med författarrollen är kul, men framförallt uppskattar jag att hans romaner är luftiga och lämnar gott om utrymme för läsaren att tolka historierna och känna med karaktärerna utifrån sin egen verklighet. Dessutom har många av hans karaktärer varit med om stora känslomässiga förluster som gör att de brottas med ett stort vemod. För mig är det intressantare att läsa om än när det blir alltför rosenrött. /Therese
SvaraRadera