Det råder oinspiration hos Hermia, som alltid den här tiden på året. Nu är den värsta mörkertiden över men det är en stund kvar tills värmen och ett mer beständigt ljus infinner sig. Energin är inte här än, livet känns fnasigt och ögonen mullvadslika. Min själ längtar bort från köldens hårda grepp. Bort från att vänta på köldskadad buss alldeles för länge i -18 grader. Jag luras att köpa mig ur svackan, lockad av glada vårfärger. Och ett glatt hem kanske gör det hela lite piggare. Men egentligen:
Var hitta kraften och inspirationen till att hålla ut? Hur gör ni?
Det enda som hjälper mig är att åka bort ett tag under vintern. alltid haft förfärliga vintrar, men sedan jag började ta semester till sol och värme över jul eller nyår eller både och så har det blivit mycket lättare att stå ut resten av vintern. var inte lika länge sedan det var sol och varmt nu liksom. Och egentligen hade nog funkat att åka november/januari/februari också.
SvaraRaderaJa, resa borde jag förstås ha gjort. Förra årets höst tillbringades två veckor i sol och värme. Energin vände tillbaka nästan direkt när planet landade... Den här säsongen blev det ingen tid till resa. Tyvärr.
SvaraRaderaDu verkar verkligen inte vara oinspirerad som sprutar ur dig blogginlägg!!
SvaraRaderaFörra söndagen åkte vi ut i skogen och ställde bilen på en skogsväg och gick några kilometrar i solen. Kändes som att jag fick mer solsken på en timme än jag fått på hela vintern. Kände mig pigg efter det! I alla fall några timmar.
Prövade med längta-efter-våren-sagostund i går, men det verkar inte ha funkat så bra heller. Läs "Sanders sandaler". Där kan du också få lite tips på hur man framkallar våren!!
Jag vet precis hur det är, allt är lite tungt just nu. När det gäller läsningen är mitt knep att inte tvinga mig till någon utan unna mig att ta itu med precis de böcker jag känner jag för. Även om det innebär tio böcker av samma, lite ytligare, genre ... Det funkar ganska bra för mig.
SvaraRaderaDora: Tack för tips! Lapa sol vill jag också göra, hela den här helgen tillbringas på jobbet. Fast så värst sol finns det i och för sig inte just nu... Inläggen här känns rätt trista. Det var längesen den här bloggen hängde med andra, är lite mer introvert på något konstigt utåtriktat vis.
SvaraRaderaLisa:
Det låter klokt - låta lusten styra över läsningen! Just nu är det lite mycket "jag ska bara" över kommande böcker. Bokcirkelboken först, sen den där jag köat på, sen... Inget stort problem egentligen, förstås.
Jag känner så igen mig- tala om att livet känns grått och slitet just vid den här tiden på året. Man skulle varit björn.... och visst hade det varit härligt att bara kunna resa bort ett tag. När nu inte det går får det bli "resor i soffan"- men de kan så klart inte riktigt ersätta "the real thing". Jag brukar kika på frökataloger med färggranna blommor i- för att försäkra mig om att det åtminstone finns någon någonstans som tror på en blomstrande sommar när dimman släpar sig utanför och snön ligger gråblaskig överallt.
SvaraRaderaJeg merker også at piffen har gått ut av meg nå. Vi har hatt vinter så lenge, og det er ennå en god stund igjen til våren kommer.
SvaraRaderaJeg tror vi må hente kraft i de små tingene. Tulipaner på bordet for eksempel, eller andre fargerike, vårlige blomster. En god film, kakao, god mat. Jeg vet ikke. Det er ikke lett.
Ja, det känns så trist särskilt en dag som denna när snötäcket lägger sig ännu tjockare. Jag är trött på att känna mig frusen och gå runt med stela uppdragna axlar.. Färg - det gör gott!
SvaraRaderaJag håller med också dig, Lille söster, att försöka hämta kraften i de små sakerna. Gillar uttrycket "piffen har gått ur" - precis så!
Och så gläder det mig att genom sådana här möten med båda kända och okända människor också finna kraft.
Eg sliter også med å halde humøret oppe i mørkret. Når dagane er korte er eg heilt avhengig av å komme meg ut ein tur i dagslyset. Så uansett kor travel dagen er, prioriterer eg minst 15-20 minutter ute, i løpet av dei timane det er lyst. Eg må det, for å halde ut mørkret.
SvaraRaderaJa, ljuset! Det behövs verkligen så här års... Jag försöker också komma ut lite om dagarna, i alla fal på lunchen.
SvaraRaderaHär kommer jag som kärringen mot strömmen... Måste nämligen säga att jag har svårt att sätta mig in i den trötthet som många tydligen känner av under vårvintern. Själv upplever jag istället att jag inte har varit så här euforisk på... länge. Snön och kylan bekommer mig inte längre, inte nu när det verkligen börjar märkas att ljuset återvänder. Ljus, ljus, ljus - och det ska inte tas ifrån oss än på ett halvår. Och aldrig är det väl så ljust som en dag under senvintern när solen strålar och snön reflekterar ljuset.
SvaraRaderaNu vet jag att jag flrmodligen låter äckligt hurtfrisk. Men sätt det i relation att jag nyss har kommit ut på andra sidan av vinterdeppen. Mitt psyke tar ganska lätt på kölden, men avsaknaden av ljus får mig däremot att nästan däcka totalt. Jag har igen det på somrarna förstås, när jag går runt och känner mig stark och glad och energisk och som om jag klunde uträtta vilka storverk som helst.
De där veckorna inför och strax efter vintersolståndet, däremot... Dem tar jag mig genom på envishet, prioritering, bra musik och choklad. Inte lägga sig ner och dö fast det känns så, för det blir bättre om ett par månader, rensa bort alla uppdrag som inte är direkt livsviktiga, planera in tid för att göra ingenting, acceptera sin egen trötthet, plocka upp de här små sakerna som Lille søster skriver om, lyssna på bra musik och äta choklad dagligen. Och räkna ner till vintersolståndet i mitt fall, för sedan vänder det - och bara den vetskapen brukar föra med sig en enorm lättnad.