En lanthandel i Provence

Även söndagens middag intas framför en fransk film, denna med titeln En lanthandel i Provence (2007). Provence, en av de där romantiserade platserna på jorden som gjord för en feelgood-film. För en sådan film är det här.

Antoine återvänder till hembyn i samband med att fadern fått en hjärtinfarkt. Sonen kommer hem för att hjälpa modern med lanthandeln som de driver. Antoines uppgift, som han utför motvilligt, är att köra bussen med den ambulerande butik som förser grannskapets äldre med förnödenheter. Med sig har Antoine väninnan och friska fläkten Claire som studerar till sin examen. Familjen hon hamnar i är ska det visa sig rejält dysfunktionell. Detta är människor som inte pratar med varandra, inte på riktigt riktigt.

Antoine försöker inte alltför entusiastiskt att finna sig till rätta, han servar knappt åldringarna utan är mest otrevlig och krävande. Ganska irriterande är det faktiskt med den buttre unge mannen. Fast ju längre han härdar ut desto lättare går det och desto mer engagerar han sig i människorna han möter och sakta börjar de närma sig varandra.

Det är inte så värst mycket som överraskar i filmen. Men ändå är den riktigt trevlig - det är en vacker miljö, bra utmejslade karaktärer och så där mysigt som det ska vara i den här sortens film. Dessutom är det sommar och sol över vackra kullar.