Helgen har bestått av ett enda stort kulturbad,

i Stockholm närmare bestämt. På fredagen inleddes den med teater, Påsk av August Strindberg i Stadsteaterns uppsättning. Fem stolar – sex skådespelare, inget mer. Det var befriande enkelt med dialogen och texten i fokus. På lördagskvällen såg jag tillsammans med väninnan Nu mår jag mycket bättre av Kristina Lugn, även den på Stadsteatern. Lika mycket som jag tyckte om Påsk lika dåligt tyckte jag om den här. ”Bisarr buskis” sammanfattar mitt intryck av Lugns som var både rörig och överspelad. Så olika kan texter behandlas.

Tidigare på dagen besöktes Söders Bokhandel som DN berättade om i en artikel om häromveckan. Den levde upp till mina tankar om hur en riktig bokhandel eller boklåda ska te sig. Långt bokbord mitt i och hyllor efter och upp för hela väggarna fyllda med annat än storsäljarna i pocket, soffa och fåtöljer att sjunka ned i. Allt inramat av skön jazzmusik. Bokhandeln minner om resor i Europa, den andas Paris och Rom, och ger intrycket av att där finns ett genuint intresse för varorna som säljs. Jag fingrar på redan lästa Från kart till fallfrukt men istället för att shoppa tar vi bussen till Thielska Galleriet, där bokens författare Ulf Linde varit chef i många år. Det pampiga huset som Linde ägnat mycket tid åt att återskapa i sin forna prakt sägs vara enklare än t ex Waldemarsudde. Denna dag är galleriet inbäddat i dimma.

Thielska galleriet är fantastiskt både som konstsamling och som idé. Ernest Thiel (1859-1947) var bankiren som under åren 1904-07 lät bygga huset till sin familj och sin samling. Han köpte konst av samtida konstnärer, människor som han också var vän med. Här finns en stor samling verk av konstnärer som även i dag är betydande – flera tavlor Edvard Munch, Anders Zorn, Bruno Liljefors och Carl Larsson. Här hänger Richard Berghs fina ”Riddaren och jungfrun” som jag tycker mig ha sett någon annanstans kanske för att den reproducerats i konstböckerna hemma i hyllan. Och här finns en av mina favoriter, han med de blå tavlorna, Eugène Jansson. Den fantastiska kupolen är målad av Karl Axel Pehrson, med yviga blommor och fantasifulla djur. Fikar gör vi också, i kafét som tidigare var bankirens badrum. I böcker om galleriet hittar vi en bild från en stor maskerad, här poserar bl a Harriet Bosse och Hjalmar Söderberg. Den vittnar om en tid av fest och representation. Men det gick inte så bra för Thiel, ekonomin kördes i botten och 1924 köper staten hans hem och samling för 1,5 miljoner. Två år senare får allmänheten tillträde dit. Besöket avslutas med en promenad runt huset och en titt på stenen som visar var Thiel är begravd – för visst ligger han där nedanför sitt hus. Nu kanske det är dags att läsa boken om Thiels dotter, Hon älskade av Helena Henschen?

Helgen avslutas med högläsning ur pekbok där den lilla vännen på sitt eget sätt låter fram en saga. Men nog säger den 9-månaders kompisen ”slut” innan hon bestämt slår igen boken, fastnar med fingret mellan pärmarna. Aj, aj. Hon charmar mitt bokälskarhjärta.

Under resan till och från Stockholm intas fantastisk text i form av Paul Austers Orakelnatten. Tänk vad glad jag är över att äntligen kommit fram till hans böcker! Jag fascineras av denna ryska docka där berättelserna glider in i varandra. Hoppas kommande vecka bjuder på mycket lästid.