För en tid sedan hade jag några norska lästimmar här hemma
då jag återsåg den karga ön först skildrad i Roy Jacobsens De osynliga. I Vitt hav fortsätter historien och prövningarna men kommer också kärleken mitt under kriget.
Kärleken i Geir Gulliksens Berättelse om ett äktenskap är istället på väg att rinna ut. Äktenskapet knakar i fogarna. Medan hustrun är ute och springer i skogen med den nya kärleken går mannen hemma i huset och undrar vad som händer eller är på väg att hända.
Några veckor efter läsningen är det mest känslan som stannat kvar hos mig. Jag minns inte namn eller exakta händelser. Men återigen har jag läst två riktigt bra norska författare. Olika i stil och innehåll förstås men lika i det sparsmakade, i det att rymma mycket både i och mellan orden på relativt få sidor. Starka skildringar på olika sätt.
Leste Historie om et ekteskap i fjor, likte den godt mener jeg å huske. Enig med deg i at det er følelsene som sitter igjen. Har ikke lest noe av Roy Jacobsen enda. Burde egentlig gjøre det, har hørt mye bra! :) mvh Draumfarir @ instagram.
SvaraRaderaJag har läst några böcker av Jacobsen - De osynliga och Vitt hav var riktigt, riktigt bra! Fint få kommentar från dig här :)
RaderaMånga som läst Gulliksens bok i höst och jag känner att jag borde bli nyfiken på den, men den lockar mig inte. Ibland tror jag att det faktum att en bok dyker upp överallt gör att jag tröttnar på den redan innan läsning. Tyvärr.
SvaraRaderaKänner igen det där... Och det var nära att jag lät Gulliksen vänta, men norska författare har en stark dragningskraft för mig..
RaderaRoy Jacobsen är en stor favorit. De osynliga var snäppet bättre
SvaraRadera