Delphine de Vigan - dubbelt upp

Granen står grön, grann och lite sned i stugan, Vinterstudion visar skidstafett och jag har tagit plats i högkvarteret Soffan för att summera den senaste tidens läsning.

I vuxen ålder finner Delphine de Vigan sin mamma Lucile död i hemmet, hon har tagit sitt liv. I Ingenting kan hindra natten berättar de Vigan om sin mamma, om ett liv präglat av psykisk sjukdom, andras självmord, om ett liv utanför normen men också om kärlek, nystart och upprättelse. De Vigan bygger sin berättelse på samtal med familjemedlemmar, genom brev och dagboksanteckningar sin mammas och sin familjs dramatiska och traumatiska historia. Hon möts till större delen av välvilja, av en vilja att berätta, kanske för att förstås. Vem var Lucile? Vad hände egentligen i den här hårt prövade familjen? Skildringen är närgången men samtidigt gjord med finkänslighet och ömhet. Det här är något av det starkaste jag läst i år, så välskrivet och berörande.

Det är inte alltid så lätt att veta om det man läser är en roman, en självbiografi eller kanske autofiktion. Diskussioner och debatter blossar upp ibland om hur långt man får gå, hur mycket man får utlämna verkliga personer, om författarens ansvar. I Norge har t ex nyligen en diskussion om Vigdis Hjorths senaste verk som berör incest pågått. En annan fråga är om det spelar någon roll för trovärdigheten om det som skildras hänt på riktigt eller inte? De Vigan knyter an till frågorna i sin senaste (i alla fall på svenska) roman Baserad på en sann historia.

Bokens berättare heter Delphine de Vigan, hon har gjort succé med en bok om sin mammas historia. Men nu har skrivkrampen kommit och hon kommer inte vidare i sitt författande. På en fest möter hon kvinnan L som snabbt kommer nära, hon verkar veta Delphines innersta behov och blir en del av skrivkampen/krampen. L hävdar det självbiografiska berättandet som det största och uppmuntrar Delphine att hitta sin inre historia. Men vem är egentligen L som alltid befinner sig på rätt plats vid rätt tillfälle, som nästlar sig allt djupare in i Delphines liv?

Baserad på en sann historia är liksom L manipulativ och spännande, det är en bladvändare jag knappt lyckas slita mig ifrån. Att ha läst Ingenting kan hindra natten innan var en bonus eftersom den finns med i bakgrunden. Annars är den nya inspirerad av Stephen King som beskrivs som de Vigans favoritförfattare. De är över 20 år sedan jag läste något av King, men nu blir jag i alla fall lite lockad av att ta mig an Lida.

Visst har jag läst de Vigan tidigare! Både No och jag och Underjordiska timmar.