"Les pommes à l'huile

var fasta och marinerade och olivoljan utsökt. Jag malde svartpeppar över potatisen och fuktade brödet i olivoljan. Efter den första djupa klunken öl drack jag och åt mycket långsamt. När potatissalladen var slut beställde jag en ny portion och en cervelas. Det var en som en stor och tjock frankfurterkorv, ituskuren och med en särskild senapssås på."

Ernest Hemingway i En fest för livet (utgiven postumt 1964). Maten intas under hans vistelse i Paris på 20-talet. Han lever livets glada dagar tillsammans med sin fru, går på visit hos Gertrude Stein och köper böcker på krita hos Sylvia Beach. Citatet ovan beskriver en måltid när den är som bäst (bortsett från korven) - enkelt kulinarisk.

Hemingway har jag inget minne av att ha läst. Kanske av plikt någon gång i skolan men det kan inte ha fått fäste i mig i så fall. Precis som när jag före ett tag sedan läste Alfred och Emily av Doris Lessing känns det som att jag börjar i fel ända. Här blir jag bekant med Hemingways tillbakatitt på början av sitt författarskap innan jag lärt känna själva författarskapet. Men nu är det inte främst för författarens skull jag valt boken utan för platsen, staden som skildras. Paris.

"Om du är lycklig nog att som ung ha fått leva i Paris, så fnns staden alltid hos dig vart du än kommer, ty Paris är en fest för livet."(Hemingway i brev till en vän, 1950)

Fast naturligtvis blir jag nyfiken på författarskapet, men också på personen Hemingway som jag vet märkligt lite om. Att det bekymmersfria livet i Paris inte är beständigt påminns jag snabbt om efter en titt i Wikipedia. Kanske håller lyckan inte ens boken ut?