En dag på Bokmässan

I år tog mina bibliotekskollegor i Gävle och jag så att säga bokbussen till Bok- och biblioteksmässan.

Vi åkte i första hand dit för att heja fram Helgebiblioteken som årets bibliotek, den här gången blev det ingen glädjeyra för Gävleborg även om jag var glad över att ha lyckats navigera till DIK:s monter i rätt tid.

Annars var det här nog första gången sedan studietiden i Borås som jag inte hade något mer anspänningsskapande uppdrag på mässan. Här fanns inget monterpass att komma i tid till, ingen monter att sköta, inget anförande eller annat att vara nervös för. Det gjorde att jag kunde vistas mer rofyllt på denna tummelplats om än med en ganska tydlig egen plan.

Ett mål på mässgolvet var att nå Sveriges Radios monter i tid för inspelningen av Lundströms bokradio i P1 som blir bara bättre och bättre. Och det var riktigt roligt att få se Lundström & co in action i ett samtal om läsning och vad det ger och betyder på ett djupare plan än det upprepade mer nyttoninriktade.

Innan gästerna tog plats vid bordet regisserades publiken som talkör:
- Hallå Bokmässan!
- Hallå Lundström!
- Hur mår ni?
- Mycket mycket bra!

Pooneh Rohi som skrivit uppmärksammade Araben valde jag också att lyssna till i ett samtal på författarscenen. Hennes debutroman tog åtta år att färdigställa, en lång tid tänker jag att aktivt ägna åt en text. Ändå i romanen en övertygande, och sammansatt berättarröst om än i olika spår. Rohi utvecklade tankar i romanen, om viktiga saker som hur höga krav vi ställer på människor för att inkluderas i "det svenska". Mycket givande.

I tidningen VI:s monter ägde ett samtal rum mellan Yukiko Duke och Klas Östergren som jag inte ville missa. Jag läser hans senaste just nu, Twist, och är glad över den respekt de båda visade läsaren genom att inte berätta för mycket om boken. Och det är mer intressant tycker jag de övergripande samtalen om skrivande och författande än de som specifikt kretsar kring handling och innehåll.

Efter en intensiv dag på bokmässan var jag faktiskt väldigt nöjd, jag tyckte jag fick ut mycket av mitt besök på mässgolvet. I år har jag köpt ovanligt mycket böcker, lånar annars det mesta och kom hem med den här högen.

Däremot såg jag varken Guillou eller Ranelid, inte heller fick jag någon tygkasse. Det är inget jag sörjer, däremot hade jag gärna stött ihop med någon annan bokbloggare.

I efterhand har jag tagit del av Bokmässan främst genom de fylliga texterna hos Kulturkollo! En eloge till er för allt ni skrivit!

Mitt varmaste tack...

för all uppvaktning, uppbackning, uppmärksamhet och uppskattning i samband med att jag mottog Svenska Akademiens bibliotekariepris på Bokmässan. Att ni var där, fysiskt eller på distans, betydde mycket för mig!

En lång tids nervositet rann av när jag väl stod där i montern och jag kände en så oerhörd stolthet och glädje över det som mina kollegor och jag åstadkommit i Gävle, för Gävle, tillsammans med en mängd olika samarbetspartners - och över denna så fina belöning för det.

Det var en omtumlande upplevelse med många värmande innerliga ord till mig och till oss alla som arbetar på golvet, och kanske i det tysta, lyfter fram skönlitteraturen, låter den ta plats och finna vägen till läsaren. I all rördhet kom tyvärr jag inte på att ta de tre männen i prisnämnden - Lars Rydquist, Jonas Ellerström och Arne Johnsson - i handen.

Mannen till vänster känner ni igen. Leendet bjuder jag på.

//Sara
(Hermia)

Tillbaka i hemmasoffan efter några dagar på mässgolvet

Min bokmässa började redan i april när jag med ett stort kliv steg in som något slags projektledare för Gävleborgs arbete med att visa upp sig i Göteborg. Och nog har vi visat upp oss i montern som enligt Gefle Dagblad "reser sig hög, sirlig och giftgrön". I sofforna har mina fina kollegor från olika håll i vårt vackra län och jag tagit emot gäster, fört samtal och diskussioner, pratat böcker, hälsingegårdar och film bland en massa annat. Att jobba i en så pass stor monter (den 2:a jag bodde i för några år sedan hade ledigt rymts i den) har t ex inneburit att koka kaffe, fixa teknik, släpa bord, packa upp och packa ned lådor, dela ut disktrasor - allt i ett virrvarr av härliga kulturintresserade och i sig själva intressanta människor. Särskilt trevligt var det att bli uppsökt av andra litteraturbloggare, i detta giftiga gröna.

3 x författare: Marie Björk, Carolina Thorell, Anna Jörgensdotter

Vid några tillfällen strosade jag runt på mässgolvet, klämde lite på ett par böcker men utan att köpa - inte av snålhet men av någon form av självinsikt. Böcker jag köper blir ofta länge stående olästa och böckerna jag höll i är sådana jag verkligt gärna vill läsa. Därför gör de sig bättre som bibliotekslån. Så fick Lydia Davis Samtal med fluga och andra noveller och Carl-Michael Edenborgs Mitt grymma öde stå kvar i hylla respektive ligga stilla kvar på bordet. 

Om jag hade tänkt mig att hinna utforska mässans digra utbud av seminarier, monterprogram mm så hade jag blivit fruktansvärt besviken. Men i år var fokus helt inställt på den egna hemmamontern - allt utöver det var en bonus. Så jag sörjer inte att jag missade Persson/Schibbye, att jag inte såg mer än ryggarna på de som såg Jonas Gardell, att Edmund de Waal fick prata utan mig i publiken, att jag inte fick tid att sitta framför Se människan-scenen eller för ett besök i Rum för poesi. Bokmässor går - och kommer åter. Men ett seminarium avslutade min söndag, innan det var dags att packa ihop för i år, ett stiligt samtal lett av Susanne Ljung mellan Camilla Thulin och Karina Ericsson Wärn. Det är kanske dags att sluta vara flicktant och bli kvinna nu? För mig alltså.

3 x stil: Camilla Thulin, Susanne Ljung, Karina Ericsson Wärn

Hemma igen. Fötterna är trötta. Huvudet är surrigt efter sorlet. Hjärtat är varmt. 

Över för i år

Svettig bokmässeplanering

Visst ska Hermia vara på Bokmässan - i hela fyra dagar! Men mässan i år är inte som den brukar. Istället för att läsa seminarieprogrammet framlänges och baklänges så ägnar jag mig åt att beställa "give aways", mailbombar fantastiska kollegor med mässinformation, klurar på teknik och möbler. Årets bokmässa går i arbetets tecken och som något slags "spindeln i nätet" ska jag klättra runt i den där stora gröna montern som Gävleborg brukar bjuda in besökare till.

Programmet är på topp, mässhumöret likaså. Nu återstår några veckors väntan och hårt arbete innan det är dags att ta plats i vimlet. Hos Gävleborg händer, som på alla ställen på mässan, mycket spännande saker. Du som är litteratur- och kanske filmintresserad rekommenderas en extra koll på lördagen. Här hittar du programmet. 

Montern är D02:06

Hoppas vi ses!

Hermia besöker Bokmässan - dag 2:2

13.15 med nervösa steg traskar jag uppför den numera ganska välbekanta trappan mot Internationella torget, denna gång för att träffa några andra bokbloggare.

Jag hade gärna stannat mycket längre i deras - ert - sällskap: Bokomaten, Lyran, En full bokhylla, Calliope, Arina, Morellen, Ros-Mari på Kulturbloggen, Boktoka

Att störta iväg till väntande kollegor och ett tåg gjorde att mötet med dem - er - inte kändes avslutat men kanske som något nytt påbörjat? Stort tack till Bokomaten och Calliope som sammanförde oss just där och då. Hoppas de - ni - allihop får en fortsatt trevlig mässa!


Jag åker mätt av intryck men hungrig efter mer läsning från Bokmässan 2009. Inspirerad, tillfredsställd och trött.

Hermia besöker Bokmässan - dag 2

Dagen börjar med framtids- och nyhetsspaning ur biblioteksperspektiv. Sedan är det dags för Kerstin Ekman på Svenska kyrkans scen. Hennes nya har jag ännu inte läst och heller inte varit så nyfiken på men att lyssna till henne tycker jag om. Därefter kommer Anita Goldman vars röst skär lite väl skarpt och hennes verk har jag inte hittat hem i.

Kl. 11. Så är det dags för mig att träda in i Gävleborgs monter för att koka kaffe, koka kaffe, koka kaffe och (skrev jag det?) koka kaffe. Ett tips till alla mässbesökare: Gratis kaffe serveras i den illgröna montern! dessutom gratis halstabletter och Gävle bocken i pinformat.
Programmet för montern är digert och förstås av gästrike-hälsinge prägel. Under mitt två-timmars kaffepass gästar Mamma Mus mamma, Jujja Wieslander, montern där hon bland annat läser högt om när Mamma Mu besöker Sandvikens folkbibliotek.

Hermia besöker Bokmässan - dag 1:4

Den första dagen avslutas med ett seminarium som jag hoppas mycket på, "Arvet efter den spanska guldåldern". Tyvärr når det inte upp till mina förväntningar, det är alltför ostrukturerat och två av de tre miniföreläsande männen kommer just ingen vart. Lorca som jag vill få bättre koll på skymtar förbi men jag lyckas inte greppa honom.

Dagen blev internationell på flera sätt - genom de program jag valde att gå på och genom att det internationella och det urbana är så tydliga strömningar, motiv i litteraturen som diskuteras.

En sak jag dock inte blir riktigt klok på är om mässans tema är "Spanien" eller "spanska" - att Spanien har en gigantisk monter är svårt att missa men temat spanska språket är mer intressant och genomsyrar också mässan.

Hermia besöker Bokmässan - dag 1:3

Kl. 15.00 lyssnar jag till vad som kommer att bli dagens höjdpunkt. Temat för seminariet är "Litteraturens vägar 20 år efter murens fall". Översättaren Anders Bodegård leder ett samtal mellan Stefan Ingvarsson som är översättare och skribent insatt i polsk litteratur, Jeana Jarlsbo litteraturvetare och kritiker av rumänskt ursprung samt inte minst den tjeckiske författaren Jáchym Topol som bland annat skrivit Nattarbete. Bokmania skriver så här om den.

Topol, Ingvarsson, Bodegård, Jarlsbo

Samtalet spinner kring två huvudfrågor rummet för litteraturen och ämnena för den. Så vad kännetecknar de olika länderna?

Rumänien:
Sedan millenieskiftet har en förändring ägt rum - innan dess gavs i huvudsak kommersiellt gångbar litteratur ut. En internationalisering av litteraturen sker och rumänska författare syns i alltfler internationella sammanhang t ex på bokfestivaler. Flera rumänska författare är också bosatta i Berlin och New York.

Bokutgivningen beskrivs som enorm och det som ges ut behandlar olika ämnen - kommunismen och livet under den, övergångsperioden med sociala och politiska förändringar, historia i form av 1800-tals nostalgi, barndom, familjerelationer etc. Nytt i rumänsk litteratur är skildringar om homosexualitet samt fantasygenren som växer. Deckare saknas i utgivningen.

Rumänska författare i exil lever på det sättet mer av fri vilja idag. Jarlsbo använder begreppet "global främling" för att beskriva situationen för många rumäner. Rumänien har till skillnad från de andra länderna en språklig spänning då tyska och ungerska är minoritetsspråk men litteratur skriven på något av dessa språk betraktas ändå som rumänsk. Ett exempel är Herta Müller som tillhör en tysk minoritet.

Polen:
Flera polska konstnärer och författare har bosatt sig i Berlin och bildat exilgrupper. Grupperna utgörs av bl a lesbiska och feministiska författare/konstnärer som är hårt ansatta i det egna landet. Exilen har enligt Ingvarsson dominerat den polska litteraturen de senaste 200 åren, men sedan 1989 har litteraturen återvänt hem. För den som inte vill ställa sig till nationens förfogande kännetecknas polskt kulturliv av klaustrofobi och språket känns trångt. Därför lämnar många landet.

Efter 1989 utraderades den polska genrelitteraturen till förmån för genrelitteratur översatt från engelska - den polska litteraturen har nu börjat återuppstå och verk inom t ex fantasy och SF-genren ges ut. Ett aktuellt tema inom prosan är att titta från periferin in mot centrum, det sker också en koncentration mot det egna jaget. Titeln på den antologi med polska texter som Tranan givit ut har fått titeln Navelsträngen i jorden vilket enligt Ingvarsson visar på en återkoppling till det privata.

Tjeckien:
Topol säger om skrivandet att författaren måste skriva om sitt eget elände, att litteratur inte bara är politik - detta med de egna texterna i åtanke. Han menar att den östeuropeiska "huvudstaden" är Berlin, att det är där östeuropeiska författare möts. Författaren själv beskrivs som en tidigare buse, musiker och dissident.

Flera tjeckiska författare skriver om andra länder, man vill enligt Topol "inte kämpa mot det förflutnas demoner". Att skriva utifrån ett annat land erbjuder större (känslomässig) frihet.

Hermia besöker Bokmässan - dag 1:2

Kl. 13.20 Seminariet med Guillermo Arriaga missar jag, däremot hör jag honom under 20 min på Internationella torgets scen.
Arriaga berättar om sin roman En svag doft av död som nu kommit på svenska. Han tycks ha levt nära berättelsen och vad den beskriver. Han skriver om döden vilket är ett återkommande tema hos några av mässans författare. På frågan om hur den mexikanska litteraturen ser ut idag nämner Arriaga tre stråk:
- Internationell trend; skildringar av "moderna" länder. Crackgenerationen.
- Språkligt experimentella texter
- Arriaga själv skriver om det som ligger nära honom, om det han känner till. Han citerar William Faulkner, ungefär så här: "If you want to be universal write about your neighbour".

Hermia besöker Bokmässan - dag 1:1

Kl. 12 besöker jag Rum för poesi för ett en-timmes program introducerat av Henrik C. Enbohm, Sveriges författarförbund. Chun Yang Hee, en kvinnlig poet från Sydkorea inleder - hon läser texter på sitt språk och förstår jag det rätt är det hennes första uppläsning utanför hemlandet. Med stark inlevelse läser hon texterna som den svenska översättaren sedan tolkar. Generöst tilldelas var och en ett häfte med information om författaren och med några av hennes texter på svenska.Sedan följer uppläsningar av Yong Shu Hoong och Edwin Thumboo från Singapore. Den första av dem gör störst intryck på mig - hans smarta texter skulle jag gärna läsa i tryckt form och ångrar att jag går därifrån utan att införskaffa dem.
Tre ord skriver jag ned som för att sammanfatta det jag hör; rytmiskt, asiatiskt, urbant Det sista gäller kanske främst Yong Shu Hoongs poesi som springer från olika delar av världen.

Hermia besöker Bokmässan - dag 1

Trots att jag anländer till mässan när den öppnar på torsdagen överväldigas jag snabbt av att där är så många människor och jag blir förskräckt över hur svårt jag har att orientera mig. Snabbt lämnar jag därför utställningshallen och går en trappa upp där Internationella torget tillsammans med Svenska kyrkans scen Se människan blir min kompass att navigera efter. Här stannar jag då och då för att hämta ny energi att gå vidare.

Att göra ett urval av aktiviteter och seminarier är svårt, mycket svårt och jag har missat mycket bland annat tyvärr Fakta-slam där Lena K E deltog. Temat för min mässa är internationellt, med ett par undantag. Jag väljer att skriva om några upplevelser - seminarier och scenprogram - men inte om alla.

Ett program som jag inte nämner mer än här är intervjun hos Svenska kyrkan med fina biskop emeritus Martin Lönnebo som talade om ikoner. Lönnebo är en vital och klok man, dessutom med en förtjusande humor, vilket inte minst hans svar på intervjuaren Eva Staxängs uppmaning att han inte får vara så fåordig i sina svar vittnar om:

Vi som kommer från Västerbotten talar inte i onödan. Det är samma med ikonen: Den är koncentrerad.

Jag tillåter mig att vara mångordig, men gör för läsbarhetens skull flera inlägg av mina två mässdagar. För dig som orkar - håll till godo!