I bokens nu befinner sig dock Kolt tillsammans med en ny ung flickvän på ett fashionabelt hotell på en italiensk ö. Samtidigt som han bedrar i både ord och handling. På hotellet blir han ömsom igenkänd och ömsom negligerad - båda delarna är lika besvärande för honom - och oväntade möten uppstår. Ständigt har han ett öga på sin smarta telefon; är ständigt sedd, ständigt seende.
De Rosnay berättar omväxlande och ledigt om då och nu, får läsaren att förstå bakgrunden till hur Kolt blivit den han är. Och nu säger jag emot mig själv, men för det allra mesta tycker jag om romaner där slutet inte sys ihop till perfektion fast här bjuder författaren på några lösa ändar för mycket. Hon laddar pistolen utan att avfyra den så att säga. Men det är en god historia och jag läser den snabbt och med nöje. Det är en i vissa stycken rätt underhållande satir över en skenande och förytligad kändiskultur där författaren i de här fallet lika väl hade kunnat vara en Idol-vinnare. Fast mest ändå en ung mans sökande efter sig själv.
De Rosnay låter, jag ska inte avslöja hur, verkligheten möta fiktionen i sin roman. Men hon har också låtit sina fiktiva figurer träda fram utanför romanen - flera av dem twittrar, Kolt och någon mer instagrammar. På riktigt alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!