måndag 9 september 2013

Är farmor det nya svarta?

Har farmor blivit en litterär trend? Det tänker jag på nu, när jag är halvvägs igenom Elin Olofssons fina Då tänker jag på Sigrid. Det är den tredje bok jag läser - på rad - som har en farmor i en av rollerna. Här är hon precis som i Dagarna med farmor en  centralgestalt, i Vinterkriget finns hon i bakgrunden men har ändå en betydande roll för de andra romanfigurerna.

Farmödrarna är från ungefär samma generation, med barnbarn i 30-års åldern. I Dagarna med farmor och Då tänker jag på Sigrid är barnbarnen också huvudpersoner, med farmodern i mer eller mindre omedelbar närhet. I den senare har farmor dock varit frånvarande i barnbarnets liv.

Båda författarna låter läsaren lära känna farmödrarna på flera plan, vi får deras historia berättad för oss och får på så vis en utökad förståelse för personerna - och vet mer än vad sondöttrarna gör. Det är, i alla fall än så länge, bara en farmor som skildrats med verklig värme, nämligen Jeanne i Dagarna med farmor. Gemensamt för det tre böckerna är däremot att de är tvättäkta romaner! 

Så, är det en trend? Hittar ni flera aktuella litterära farmödrar? 

6 kommentarer:

  1. Så intressant att du har fått upp spår på en ny trend! Farmödrar (och mormödrar och alla -fäder) är väl värda att skrivas om.

    SvaraRadera
  2. Foenkinos nya Mineen på Sekwa handlar också om en farmor... Du är ngt på spåren här!

    SvaraRadera
  3. Tack Anna för tips.. Känner mig som en i Spanarna-trion :)

    Och ja visst är de värda att lyftas fram! Kanske avlöser de den senaste tidens mamma och pappa-skildringar? !

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Nu har jag just läst ytterligare en roman med farmor - Anne B Ragdes En Tiger för en ängel.

    SvaraRadera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!