måndag 6 maj 2013

Svensk versus fransk undre värld

Dubbelspel har varit ett tema i helgen. Först genom filmatiseringen av Jens Lapidus Snabba Cash (2010) och sedan genom den franska Mitt hjärtas förlorade slag (2005). I båda är det blodigt och hårdkokt, de unga männen i huvudrollerna pendlar mellan ett liv i den undre världen i Stockholm respektive Paris, och ett liv som bättre motsvarar drömmarna de när.

JW från Robertsfors kör svarttaxi och hamnar i mycket farligt sällskap samtidigt som han gör allt för att efterlikna kursarna på Handels och kidsen runt Stureplan. Thomas sysslar med skumma fastighetsaffärer där det att bruka våld för avhysa människor snarare är en regel än ett undantag. Men istället för att låta håret slickas bakåt och bli en av alla de andra söker Thomas återupprätta en gammal talang - det att spela piano. Hans mål är att bli konsertpianist.
Att se de båda filmerna direkt efter varandra blir nästan lite komiskt. Det blir en uppvisning i olikheter mellan svenskt och franskt - där i den franska filmen det klassiska pianospelet blir en lika självklar dröm att försöka uppnå, som det att vara en stekare på Östermalm i den svenska. Den ene vill vara som alla andra, den andre vill vara en solitär, en mästare vid flygeln.

Båda är dock beroende av snabba cash och båda tampas med såväl inre som yttre demoner. De söker ja, vad - kärlek eller en relation för natten? Kanske lite av varje. Ingen av dem är särskilt trevlig, ändå vill man att det ska gå dem väl. I båda filmerna också ett mycket naturligt och psykologiskt realistiskt skådespel och utspel. Joel Kinnaman versus Romain Duris. Franska knogar versus svenska.

4 kommentarer:

  1. spännande filmpar!
    har bara sett den franska (tyckte om att den var både brutal och vacker), men läst Snabba Cash och ser likheterna, minus den franska intellektuella individualismen, som du antyder : )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den var faktiskt vacker den franska... Kanske ett nördämne att grotta ned sig i det här? Fast jag vet inte om jag vill se fullt så mycket våld...

      Radera
  2. Hmmm. Den franska filmen låter ju mycket mer tilltalande. Vad jag funderar på är om det inte ändå är vanligare med Snabba Cash-scenariot; unga människor som vill bli rika och coola till vilket pris som helst. Jag förstår dem inte, men man fattade ju på publiktrycket att det fanns många som kände igen sig. Jag kanske är en knarrig gammal kulturtant när jag önskar att man gjorde fler filmer med fokus på högre drömmar, som den franska, än banala, som den svenska. Men OBS, jag har inte sett någondera och kanske pratar i nattmössan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är säkert som du skriver vanligare med SnabbaCash-varianten. Den andra var däremot mer intressant och kändes väldigt fransk...och ja, den siktar bortom den materiella pengakicken.

      Radera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!