Efter att ha jobbat en del mellandagar var det äntligen dags att åka till Berlin. Senast vi, det vill säga min man och jag, var där var för 3,5 år sedan. Då var det 30 grader varmt, den här gången ca -9, och vi fick se staden i vinterskrud.
Liksom förra gången valde vi att bo på Circus Hotel, ett mysigt ställe med ekologisk profil rätt vid Rosenthaler Platz. Efter en viss flygförsening började vi med utforska närområdet i Prenzlauer Berg, där vi till sist sökte oss in i kafévärmen hos Anna Blume på Kollwitzstraße där vi serverades de bästa av crêpes. Senare på kvällen hamnade vi på hotellet med vin, mat och varsin bok.
Utvilade var vi dagen därpå redo för resans första museibesök och vi begav oss till Gemäldegalerie. Här såg vi, lite lustigt nog, en utställning om italienske Botticelli, eller snarare och än mer om konstnärer som skapat med inspiration av och i dialog med hans verk. Sedan bekantade vi oss med museets övriga och överdådiga samling som, hur mycket jag än älskar och intresserar mig för konst, gjorde mig proppmätt. Åh nej, inte en Rembrandt till...
Ut i kylan igen och vidare till Alexanderplatz där vi gjorde som alla andra och såg upp.
Sedan pulsade vi vidare mot Nikolaiviertel, ett äldre kvarter med rekonstruerade byggnader, här finner man t ex kaféer, restauranger och butiker.
Efter en värmande potatissoppa var vi redo för något som kom att bli en av dagens verkliga höjdpunkter - utställningen "Tanz auf dem Vulkan".
Strikt fotoförbud rådde i byggnaden, Ephraim-Palais, men här visades genom konst och foton Berlin så som det var på 20- och 30-talet. I utställningen samsades på ett tematiskt vis nöjesliv med arbetsliv och samhällsliv. Förutom konst visades kläder, affischer mm som speglade och levandegjorde tiden innan allt brakade samman. Det var en sammansatt och mycket fin utställning, särskilt om man som jag är intresserad av tidsperioden.
Högst upp i huset visades en utställning om olika parfymhus som funnits i Berlin där vackra flakonger och doftprov fanns att ta del av. Och jo, jag bröt en gång mot fotoförbudet.
Kvällen avslutades på Vino e Libri, en restaurang med italiensk mat som gjord för en italo- och bibliofil. Och visst fanns där böcker i hyllorna bl a ett exemplar av en tysk utgåva av Pär Lagerkvists Barabas.
Så blev det en ny dag och vi gav oss iväg till Kreuzberg där vi slirade runt på trottoarerna på spaning efter en bokhandel vi besökte under förra resan hit. Men tji fick vi och tog oss istället till museet Martin-Gropius-Bau. Här visades en utställning kallad "Von Hockney bis Holbein" som genom de skapade mötena mellan konstnärer från olika tid och rum gav verken nytt liv och nya associationer hos betraktaren. Men för mig fanns här också många nya konstnärer att upptäcka och bli nyfiken på.
Här såg vi också en utställning om fotografen Germaine Krull baserad på hennes många foton. Jag kände inte till henne sedan innan - men vilken fascinerande person hon var! Hon intresserade sig för snabba bilar och tog gärna bilder av byggnadsverk och maskindelar, händer i rörelse var ett återkommande motiv hos henne liksom den nakna kroppen, andra motiv fann hon bland Paris hemlösa eller på reportageresor runt om i världen. En del foton togs i samarbete med andra, t ex svensken Adolf Hallman vars
Paris fyra årstider med foton tagna av Krull exponeras. Krull tycks ha varit en fri och frihetstörstande själ med förankring i sin tids kulturella sfär av författare mm och jag kommer definitivt att ta reda på mera om henne.
En lättare lunch avslutade ett mycket givande museibesök.
Strax var resan slut och vi ägnade den sista halva dagen åt att traska runt i närområdet, titta på gatukonst och gå över snöklädda sommarområden.
Berlin! Jag tycker mycket om staden där det finns så mycket att se och uppleva. Även om vi den här gången mest såg äldre konst finns här ett synnerligen levande kulturliv. Jag tilltalas också mycket av den ekologiska medvetenheten som jag hoppas sprider sig, likaså att här vid sidan av de stora kedjorna finns ett rikt utbud av fristående både kaféer och butiker, här kan var och en finna något just för sin egen smak. Berlin! Jag kommer tillbaka.
Här skrev jag om Berlinresan 2012,
första och
andra inlägget.