tisdag 26 januari 2016

Återbesök i Bloomsbury

Som många andra är jag fascinerad av Bloomsbury-gruppen och tiden de levde i. Därför var det självklart att se A Life in Squares som nyligen visades på tv. Nu var det kanske mer en skildring av relationer och emotioner än om vad de faktiskt åstadkom i sina konstnärliga roller men intressant ändå. Jag googlade titt som tätt efter namn, årtal etc för att ytterligare fylla ut bilden. Men något lite djupare ville jag ha så nu har jag läst I all välmening av Angelica Garnett som ju var dottern till Vanessa Bell och Duncan Grant.

Men det dröjer ett bra tag innan hon får veta sanningen om sin biologiske far, men ändå präglar något slags ovisshet hennes unga år. Det som i all välmening tystats ned får konsekvenser för Angelicas relationer, inte bara till de allra närmaste. Det kan inte ha varit alldeles lätt att växa upp i den här omgivningen, med dessa människor som är på samma gång experimentellt framåtsyftande som oändligt konventionella. Nära nära får läsaren dela Angelicas känslor och hennes psykologiska tolkningar av främst sin mamma och deras komplicerade relation. Samtidigt finns här vardagen och de små händelserna närvarande som när Duncan "drog fingrarna genom håret och snöt sig i en stor röd näsduk." Det är intressant med denna inifrånbild av Bloomsbury-gruppen, och den krokar bitvis tag i tv-serien.

Och jag fortsätter mitt googlande för nu vill jag ju veta mer om Angelica Garnett! I sin bok utgår hon från relationerna till de runt omkring henne, kanske ser hon sig själv som mest intressant i skenet av de andra? Hur som helst så berättar hon just inte något om sitt senare liv trots att boken kom först 1984. Hon följde i alla fall i sina föräldrars spår och blev själv konstnär. 2012 gick hon bort i Aix-en-Provence, det var där hon höll till, då var det 45 år sedan hon separerade från David "Bunny" Garnett. 

2 kommentarer:

  1. Jag försökte läsa en annan bok av Gernett, där hon fiktionaliserat sin uppväxt, men den var så vag att det nästan inte gick att läsa den ens som litteratur. Tror inte jag klarade fler än några sidor. Det här verkar bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här var i alla fall läsbar och jo, bra :)

      Radera

Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!