Foxfire

I går avslutade jag Joyce Carol Oates Foxfire - en tjejligas bekännelser som gavs ut på svenska 1994. Precis som med en del annat jag läst av Oates blir läsningen distanserad. De stämningar Oates bygger upp skapar skuggor och figurer jag inte vill släppa för nära. Blonde avviker dock, kanske för att stjärnan Marilyn här blev en mångdimensionell person för mig. Därmed naturligtivs inte sagt att jag tycker Oates andra karaktärer är endimensionella. Men kanske mer eller mindre kalla? Foxfire säller sig till de romaner av Oates som skildrar unga kvinnor på gränsen till vuxenvärlden. Den kan betraktas som en kollektiv roman men ett par av personerna skildras mer ingående.

Foxfire är namnet på en tjejliga vars bekännelser berättas i efterhand av dess krönikör, Maddy. Foxfire är ett ständigt växande sällskap av unga kvinnor som startar sin alldeles egna klass- och könskrig. Det är Foxfire mot "Dom andra" - där de andra i första definieras som männen. För att träda in i Foxfire måste man garantera gänget sin obestridliga kärlek, allt man gör gör man för gruppen. Ligan skapar sina egna lagar till en början är deras handlingar ganska oskyldiga eller de känns i alla fall rättfärdigade. Men de leder t ex till att ledaren för ligan hamnar i ungdomsfängelse. Efter detta eskalerar händelserna och de unga kvinnorna utsätter både sig själva och andra för fara och vad de triggar varandra till att göra blir allt grövre. Som läsare tappar jag till slut tron på deras möjlighet att själva skapa sin världsbild. Det bildas också konflikter mellan grupp och individ, där individens önskningar går före gruppens och där svartsjuka uppstår mellan medlemmarna.

Oates stilgrepp känns genomarbetat. Texten flödar ibland utan uppehåll vilket skapar intensitet och ger en känsla av något slags febril frustration, andfåddhet. Maddy är själv inskriven i historien men är samtidigt berättare, hon är ett med texten;

Ni förstår nog att jag inte är någon erfaren skribent - jag styr inte detta material utan styrs av det, och ibland känner jag mig modlös och tänker Gud vet vart jag kommer att styras, till vilken skam och sorg.

Jag tror dock inte Maddy är en så oerfaren skribent att det kan förklara de många enormt irriterande skönhetsfel som finns i romanen. Kanske är det mig det är fel på men efter att jag läst;

[...] paketet innehöll WKJ:s vita linnenäsduk med monogram, hans tunga, onyxprydda frimurarring av guld och hans körkort.

fick jag tänka till ett antal gånger för att förstå att hans tunga inte låg i paktet, något som i och för sig hade kunnat vara möjligt.