Adonis - ett herrsällskap blev mitt helgsällskap

Den här boken har jag haft på något slags attläsalista sedan den kom 2011, jag minns också Bokomatens ord om den som på riktigt väckte mitt intresse. Men inte förrän nu har jag läst den.

Jens Liljestrand berättar i Adonis om några (manliga) studentsångare i Lund, aktiva under 90-talets mitt.  I romanens nu, 2010-tal, har några av dem samlats i Bengts sommarstuga för att umgås, prata minnen och sjunga. Men det som ska bli en helg av återseendets glädje blir en mörk resa genom minnet, både deras kollektiva och det individuella.

Männen utgör en liten, tight grupp med en egen dynamik och rollfördelning som präglas av status och klass. Liljestrand växlar effektfullt berättarperspektivet mellan personerna och belyser ungefär samma skeenden från olika håll. Det gör att romanen växer fram under läsningens gång. Motiv klarnar, händelser får nya betydelser och stämningen skruvas upp. Så berättas om övergrepp, relationer och drömmar som går i kras, livet som avbryts av sjukdom och död, kärlek, djupt dolda hemligheter.

Jag läste Adonis snabbt och med stor behållning. Det är en snygg blottläggning av en manlig struktur som i det här fallet utgörs av en sånggrupp - och av dess olika individer.