En fascinerande serieroman

Idag var Seriebibliotekarien framme igen och placerade en väl utvald tecknad roman på mitt skrivbord. Det är verkligen förmånligt att ha en sådan boklangande kollega! Den här gången var det The Property (2013) av Rutu Modan som valts ut och det var ett val helt mitt-i-prick!

Mica är tillsammans med sin farmor Regina på väg från Israel till Warsawa, Micas far har nyligen gått bort och det har gjort det förflutna aktuellt igen. De två ska återta en fastighet som Reginas judiska familj tvingades lämna i samband med andra världskriget. En anhörig befinner sig till synes av en slump på samma flygplan och följer dem sedan vidare tätt i spåren.

Efterforskningar görs på plats men egendomen är svår att finna, få dokument är sparade. Regina verkar också allt mindre intresserad av att få den tillbaka. Hon tycks överhuvudtaget förändras och påverkas av vistelsen i Warsawa som om de minnen staden framkallar är för starka. Men tidigt vet vi också att hon tvingades från staden gravid med sin älskades barn. Mica får reda sig på egen hand och möter Tomas, en turistguide och ska det visa sig serietecknare, som fattar tycke och intresse för både Mica och hennes farmor.

The Property har flera olika berättartrådar - de sträcker sig mot det förflutna i skuggan av förintelsen, in i nuet och vidare mot framtiden. Här finns både ljus och skugga. Författaren berättar om människor som tvingats till svåra val, val som lett till hemligheter. På ett fint sätt skildrar Modan generationsmötet mellan Regina och Mica, men även mötet mellan Mica och Tomas. Min läsning drivs extra av min nyfikenhet, för som läsare anar man att det som sker är lite mer komplicerat än vad det först synes vara.

Modan använder text och bild på ett harmoniskt sätt, där ingendera tar över på bekostnad av den andra. Sättet hon komponerar serierutorna på är levande - här är perspektivbyten, inzoomningar och parallella sekvenser av rutor i nästan filmisk stil. Titta till exempel på den här bilden och se hur vyn skiftar från överblick till närbild till sidobild. Det är så fascinerande och snyggt gjort!

De personer och miljöer som gestaltas är både okonstlade och uttrycksfulla, särskilt Regina är klockren med sitt levande ansikte.

Det är en mycket välgjord, genomtänkt och strukturerad roman av en författare/illustratör jag gärna återkommer till. Dessutom var slutorden extra fina att läsa...