Stendagböckerna - om en vanlig ovanlig kvinna

Det kändes som om hon av en slump hade snubblat in i sitt eget liv.

Det krävdes en bokväns varma rekommendation för att jag skulle ta mig innanför de sockersöta pärmarna till denna pärla till bok. Varken den faktiskt felaktiga baksidestexten (apropå sådana) eller omslagsbilden gör denna roliga, påhittiga och gripande bok riktig rättvisa.

Carol Shields berättar i Stendagböckerna (1994) om Daisys liv från födsel till död och hon gör det på ett sätt som verkligen väcker glädjen över att läsa. 1905 föds huvudpersonen i Kanada av en helt ovetande mor. Hon föds in i ett stenarbetarhem men blir snabbt omhändertagen av grannfrun som i sin tur förlöper hemmet. 

Så följer vi Daisy genom olika nedslag i hennes liv - genom hennes första mycket korta äktenskap, in i moderskap med tre barn som också får rum i berättelsen och så vidare ut medelålder och ålderdom. Daisy lever ett långt liv, men alltid i en känsla av ensamhet trots en karriär på ålderns höst som "Tant grön", alla växtintresserades älskling.

Hon har drabbats av liknande sorgeattacker förut. Den sjukdom hon lider av är föräldralöshet - hon känner igen den på samma sätt som man känner igen migrän när den sätter igång: Här har vi den igen - och igen - och här ligger hon, strandsatt, könlös, tidlös, ensam.

Det är en ovanlig berättelse om en vanlig ovanlig människa. Men trots de bifogade fotografierna och det detaljerade släktträden som ger något slags ytlig autencitet åt historien så är texten en glittrande litterär skapelse där humor och lättsinne är granne med allvar och sorg. Här varvas berättande prosa med t ex brev för att föra händelserna framåt. Roligt är också att författaren låter olika personer komma till tals med sina teorier om Daisy. För mig är det inte alltid självklart vem berättaren egentligen är - ett tag tror jag Daisy själv för pennan men så dyker ibland ett utanförstående "jag" upp och kommenterar. Dessa skiftningar är spännande och fantasieggande. Vem äger den egna historien? Gör man det ens själv?

Stendagböckerna är en rik roman som berör oss alla - nog både söner och döttrar. Så läs den, gör det!

Man kan berätta historien om sin mor på fem minuter blankt. Blinkar man kan man missa den. Men man kan inte få den att försvinna. Ens mamma finns inne i en. Man kan känna hur hon rör på sig och andas och ibland kan man höra hur hon pratar med en och säger samma saker om och om igen. Se upp nu, till exempel, eller akta dig, var snäll, gå inte och gör dig illa.