Sen kväll med Wonderboy

Det inte ofta jag ligger vaken och läser till efter midnatt en vardag (eller helgdag för den delen) men igår kunde jag inte släppa Henrik Langelands Wonderboy utan att läsa ut den. Romanen utspelar sig år 2000 och vi möter den något övermodige Christian von Hall.

Till en början är allt på topp för Christian. Han ror hem det ena fina kontraktet efter det andra, han är lycklig ägare till ett otal tjusiga klockor, han har en fru, två små barn och under tjänstresorna får han utlopp för sina udda sexuella lustar. Så får han en superidé - han ska arbeta för att slå samman de största norska bokförlagen till en gigantisk mediekoncern. Men innan hans projekt kan verkställas måste planen i all hemlighet förankras bland chefer och pengar säkras.

Mot Christians ytliga, pengastinna värld ställs konsten och litteraturen som också haft viss betydelse för hans drivkraft. Som en motvikt finns hans fru och inte minst lillebror litteraturvetaren Erlend som försöker få Christian att läsa romaner. Det är kanske det minsta man kan vänta sig av en blivande förlagsjätte... Det namedroppas en del i boken, som t ex här när de båda bröderna är på fest på Kunstnernes hus.

Christian, vars omvärldsbild vi delar, är kanske inte vid sina sinnens fulla bruk med tanke på att han bland många andra ser Greta Garbo. Men det roar mig att Jonas Wergeland får vara med i minglet!

Arbetet tar alltmer tid, familjen försummas och Christian tar allt större risker och chanstagningar - dessutom råkar han ut för underliga sammanträffanden, konstiga möten. Håller han på att bli galen? Har han ärvt sin mammas alzheimers? Eller är han utsatt för en komplott?

Det går nästan inte att beskriva hur långt från min verklighet den här romanen rör sig. Det snortas på fester, shoppas dyra prylar, det slängs med fåniga engelska fraser, konstiga diskussioner förs om t ex limousiner osv osv. Och som pricken över i alla dessa klockor - statusmarkörerna - som är så viktiga för huvudpersonen.. Det är överhuvudtaget en märklig, ibland äcklig värld, hög på sig själv och samtidigt på väg mot undergången. För denna lyxbubbla ska ju komma att spricka.

Precis som Manuskriptet är Wonderboy underhållande, smart och listigt skriven med ett driv lånat av thrillern. Ibland stönar jag åt den obegripliga ekonomiska vokabulären men på något vis förstärker den känslan av den här världens absurditeter. Men jag tror det var smart av författaren att låta det handla om förlagsvärlden, det kan nog vara en lockelse för det flesta läsare, och gör det stundtals obegripliga språkbruket överkomligt.

Romanen firar 10-års jubileum i år och nu väntar jag på att få uppföljaren, som låg på bokhandelsdiskarna i Oslo i somras, i min hand. Fyrsten heter den. Vad har hänt med Christian sedan sist? Det ser jag fram emot att få reda på!

JennyB/Kulturdelen läste romanen i maj 2010 och utsåg den till den månadens bästa bok!