I går såg jag filmen Singin' in the rain - för första gången! Och åh, så fin den var, musikfilmen, som spelades in 1952 men ustpelar sig 1927, med stjärnorna Gene Kelly, Debbie Reynolds och gummimannen Donald O'Connor. Skådespelarna får de galna och vackra dansnumren att se så enkla ut, så självklara. Dåligt bevandrad i klassisk film, som jag tydligen är, hade jag ingen aning om att filmen skildrar övergången från stum- till talfilm. Den berättar om det underhållande, perfekt och tankeväckande. Det är just det temat och dansnumren som gör störst intryck på mig, vid sidan av en dråplig och en söt kärlekshistoria, och förstås 20-tals miljön. Och så spritter det lite i benen. Människor som dansar, är de inte lite gladare än oss andra? 
Oh, men visstä r den bra! Jag brukade altid titta på den på video (tänk, vad länge sedan..;) när jag var liten och ville pigga upp mig eller var lite deppig och ville ha en feel-good-film.:) "Good mornin´, good mornin´.." så käckt att man inte kan stå emot!:-)
SvaraRaderaJa, snacka om feel good-film!! Lovely!
SvaraRadera