Kanske återupptas läsningen

av Hanif Kureishis Något att säga dig vid ett senare tillfälle. För efter att ha nätittat på intervju med författaren i Malous bokklubb blir jag nyfiken på den, igen. Författaren verkar intressant. Men anledningen till att jag ser intervjun är för att Shampoo Rising skriver om den och det bidrar också till min återväckta nyfikenhet på författaren och romanen. I likhet med Annina tycker jag inte myllrande eller mångkulturell är ord som beskriver romanen. Tvärtom tänker jag på den som väldigt brittisk, det är även så jag uppfattar författaren. Kanske vill vi läsare ibland så gärna hitta den där mångkulturella romanen som fångar hur det är att leva i dubbla kulturer, som sätter ord på det där ogripbara vi inte förstår. Vi förminskar läsningen, stänger in den med etiketter som "invandrarroman". Det blir liksom enklare så. Istället för att behöva ta ställning till att en halvpakistanier boende i London kan vara precis lika brittisk som vilken urlondoner som helst. Låt världen vara komplex, låt gränser suddas ut. Kureishis eget förhållningssätt känns så självklart - att se människor som mäniskor oavsett kulturell eller religiös bakgrund. Vi vill, som han säger, se till att våra barn får en bra utbildning, vi vill bo fint och ha ett bra sjukvårdssystem. Svårare än så kanske det inte är?