Han vill dem ont

tänker jag om författarens relation till figurerna i Yacoubians hus. Efter en uppstart som känns trög, eller om det är min egen okoncentration och författarens parenteser som skapar tröghetskänslan och inte författaren själv, tar berättelsen fart. Vi följer några av hyresgästerna i ett hus, byggt i europeisk stil, i Kairo . Människorna som bor där är av olika samhällsklass - de som befinner sig i botten bor i toppen, i de små plåtskjulen på taket. Det är en snirklig historia om människor vars liv delvis flätas samman.

En del levnadsöden bereds mer plats än andra, även om jag saknar något slags fördjupning av författaren. Det är mycket som händer men vi får bara se små glimtar, enstaka sidor hos de som skildras - det blir lite för ytligt, inte så genomgripande. Ett ord som följer mig när jag läser Alaa al-Aswanys roman är begär. Begär är något som förenar de personer som skildras men det ser olika ut; det handlar om begäret efter pengar, efter upprättelse, efter hämnd, efter sex etc. Det fungerar som en inte okomplicerad drivkraft och ger karaktärerna ganska cyniska drag. Här möter vi kvinnan som upptäckt sätt att tjäna extra pengar på att spela på sin kvinnlighet, vi möter hennes pojkvän som avspisas från att bli polis och istället söker sig till strängt islamistiska kretsar med syftet att utverka hämnd, vi möter mannen som tar sig en andra fru satsar på politik och stora affärer etc. Det är en roman som i sitt hemland provocerat genom att skildra homosexuell kärlek och genom att överhuvudtaget skriva öppet om sexualitet, både mäns och kvinnors.

Och så var det det här med det onda. Flera av de människor författaren skriver om väcks brutalt mitt i natten för att föras bort av människor som vill dem illa. De misshandlas eller skadas på annat sätt. Jag kan alldeles för lite om Egyptisk samtid för att veta om detta hör till vardagslivet eller om författaren helt enkelt valt att beskriva några hårt prövade människor. Det blir dock lite för mycket av det onda, alltså sett utifrån att det är en skönlitterär roman jag läser. Istället för att jag känner med personerna ser jag mönster som upprepar sig i berättelsen - jag väntar på katastrofer. Naturligtvis kan det vara min egen okunskap om förhållandena i Egypten som gör att min läsning inte riktigt håller måttet.

På ett annat och mer genomtänkt sätt skriver Expressens bokbloggare om romanen.