I augusti 2015 läste och berördes jag djupt av Spådomen där Agneta Pleijel påbörjar berättelsen om sig själv. Nu har uppföljaren äntligen kommit - Doften av en man.
Bokens "hon", som ibland också är ett tillbakablickande "jag", har i denna andra del lämnat sin splittrade familj för att börja ett eget liv som student i Göteborg. Men kvar finns oron och det dåliga samvetet för föräldrar och systrar. Men nu kan hon leva fritt efter egna villkor!
Hon söker sig till männen och männen till henne. Men det är minsann inte enkelt. Hon utsätts och utsätter sig för svartsjuka och elaka tungor och risken att bli lämnad. Litteraturen och det det akademiska livet är viktiga men främst är här längtan efter männen och förälskelsens rus.
Pleijel skriver så okonstlat, så nära om det som är en bit bort i tid. Orden flyter fram med lätthet. Minnen återskapas kanske ungefär som de var snarare än med något slags exakthet. Det är en intressant tid att läsa om, 60-talet, med institutioner och senare tidningsredaktioner fyllda med bekanta namn. De möten som uppstår här väcker också diskussioner om kvinnans roll och rörelseutrymme. Det blir aktuellt inte minst när hon själv blir mamma till ett efterlängtat barn.
Riktigt så tagen som jag blev av Spådomen blir jag inte av den här, som jag läser med lite större distans. Men jo, också Doften av en man bjuder på en riktigt fin och stark läsupplevelse. Och visst doftar den Augustprisnominering?
Se där, två heta sommarboktips!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!